59 dagar kvar - onsdag- ondsinta fåglar och en ond dag...

IBland har man bara sådana där favoritdagar- när man vaknar är på lite tjusrigt humör- sov dåligt under natten då älsklingen låg och släppte sig i sömnen efter en stor pizza som har sent intog kvällen innan.... och jag som är så lättväkt! :( Vaknade vid fyra tiden o efter några luftpuffar senare så låg jag på helspänn hela tiden... typ att å nej nu kommer en till.... :(

....sedan började vår granne som jag starkt misstänker tycks lida utav tourettes syndrom ( under oss) - som vanligt vakna 5.00 av att hans radio går igång och sedan följer en timma av någrot slags mummel- ja som om han liksom mässar en massa ramsor för sig själv...... nästa tvångshandling att slå i korridordörren precis 06.20 då har går hemifrån i ca 24-27 ggr innan han är säker på att dörren går i lås ( ja jag har börjat räkna...) och jag kan säga att det är inte lite som det låter ..... mumlar o kör olika ramsor, slår i dörren - ett jäkla liv är det!


På jobbet är det superstressigt (missade tom lunchen) då alla mina klasser börjar med nya projekt och då skall projektplaner/arbetsplaner redovisas - material köpas in - plus mkt mer - samtidigt börjar utvecklingssamtalen med alla mentoreleverna vilket medför många långa och sena arbetskvällar... och plus att ungarna var tjuriga och tvära och levde om som tusan....
Får sedan höra att en nära vän till mig har blivit missahandlad av nynazister och är nu långtidssjukskriven... han som tränade som en galning inför marathon och är världens underbaraste och snällaste person... hur kan en del bli/vara så onda och elaka!?! Åååå vad deppig jag blev när jag hörde detta sorliga ....

Kom hem och åt en bit mat (protein+sallad) med älsklingen - var helt matt och tom i skallen - men gav mig i alla fall ut på min 14,4 km runda... vad händer då när jag börjar tina upp av endorfinerna som frigörs tror ni....!? Jo jag får en stor fågelskit rakt i huvudet av en mås/kråka när jag springer under ett träd... herregud det räcker ju med en partner som fiser på en .... idag verkar man visst få ta all SKIT bokstavligt talat... :(

Nej ingen bra dag idag.... hoppas ni andra har det bättre... men efter regn kommer solsken... eller vad är det som man brukar säga...?

Nej nu går jag o tar några kalkonskivor o lite grönsaker- sedan lägger jag mig under täcket o gömmer mig för världen en stund....

- stora kramen till ER mina kämpar - som också har det lite tufft! BQ med suget - det går över gumman - som alltid - nu är du ju typ klar med ditt mål! Underbart!!!! Men visst de sista kilona har en tendens att vilja vara kvar..... men hejja hejja gumman!!!! Nu fixxar du det här- gör något riktigt mysigt - skit i att gå i klädaffärer just nu - det kan stressa en ibland så där på slutet - du ser säkert underbar ut i alla de där kläderna - men du kankse har blivit mycket mer självkritisk - var inte det - VAR stolt!!! Om jag var dig skulle jag boka en underbar massagetid - kroppsvårdbehandling - eller gå på några riktiga bra biofilmer med ngn som du gillar! det brukar man bli glad av och glömma bort sin egen stress av ibland.... :)
Eller köp en stor bukett med blommor till dig själv och bara se hur vackert och rogivande det är med blommor på bordet.... ( he he låter jag som en pensionär nu va hihi)
Eller gå ut och kasta pinnar med din lilla hund och se och smittas av glädjen som bara hundar verkar ha..... :)

- Tina - idolen är superstark och envis - inte deppa för att vågen var dum idag hos Marita - jag tycker förresten att det låter underbart att du skall satsa på löpning/långdistans- det kommer att passa dig som handen i handsken med ditt "tjuriga och envisa sätt" ( dina egna ord...) ;) - vem vet du kankse blir Sveriges nya Lillian Gustavsson - löparen som kom från "ingenstans" och är nu bland favoriterna för marathon i år.... hon började på 90 kilo och började med löpträningen för att hon tyckte att det var så effektivt för viktminskningen- i början hatade hon att springa sina löprundor - men fortsatten pga hur positivt kroppen svarade på träningen (dvs ur viktminskningssyfte) - sedan upptäckte hon att hon dessutom verkade ha talang för det där med löpning... hon blev snabbare och snabbare ju lättare hon blev - anmälde sig till en tävling och kom på en bra placering- blev ännu mer triggad - och satsade ännu mer på träningen och - vips så var hon en av sveriges kvinnliga mest lovande löpare - och tänk - hon började när hon var 38 år gammal- hade aldrig sysslat med löpning tidigare...
WOW säger jag - hur inspirerande är inte det - I am thinking ablout YOU Tina :)

Stora kramen Skenet