2009-05-31
Vilken jäkla känsla!!! Underbart är inte alls kort - flera timmar ;)
(Alla bilder är hämtade från www.stockholmmarathon.se)
Ojojojojoj vill man uppleva livets max alla kategorier MÅSTE ni bara springa Stockholm Marathon (eller ngt annat publiklopp) någon gång! Det jag gillar med just Sthlm Marathon är det helt fantastiska publikstödet - när man efter 23- 30 km någonting däremellan börjar känna av krampspasmer i ben/vader/händer/fötter - och hela ens jag bara skriker "STANNA" - så blir man upplyft och framhejjad av varma hejjarrop, glada varma ögon, klappande händer, vimplar - "Du klarar det här" "kom igen nu - du ser stark ut - ända in i mål!" etc...
Vilken värme det var från 25 till 29,5 grader som mest - inte konstigt att jag med alla andra fick ytterligare utmaningsaspekt när man sprang loppet. Första milen kände jag redan att jag inte hade rätt "tryck" i benen - den gick på 56 min men kände att jag inte skulle lyckas hålla tempot uppe i den farten - så jag saktade ned och kände hur mkt den där första milen "tagit på krafterna" + den gassande solen... vid varje vätskastation (tatalt var det 17 st) hällde jag på minst tre koppar vatten över huvudet/axlarna/bålen.. Halvmarathon 21 km hade farten sjunkit till 2 h och 9 min och sen höll jag tempot till 3.e milen som var på 3 h 8 min - sen sa det "pang" och slog till i benen med mjölksyra + magen som också gjorde uppror - så då var det till att ställa sig i kön till bajjamajjorna - skönt men frusterande att stå i toa kön o låta minuterna sippra vidare -
Iiiih vad tungt det var att sätta sig på huk en bit upp över toastolen - ja de är ju inte så fräsha efter alla löpares diareeattacker/spyor o annat roligt ;) så man vill ju helst inte nudda sittringen - trodde jag skulle tjuta till högt därinne för den
j-vla mjölksyran ... låren gillade inte den plötsliga statiska lårträningen ;) ha ha
Hur som helst efter en tung stund inne på toan (vilka detaljer jag bjuder på visst verkar marathon roooligt! ) så stapplar jag iväg igen i supervärmen... börjar få spasmiska sendrag o lite som ryckningar i magmuskulaturen/lår/händer/vader/fötter - lite läskigt men vet att det beror på saltbrist... försöker trycka i mig energikakor som de delar ut vid strandvägen som innehåller en del salt o sen kommer även saltgurkor och avslagen coca cola som hjälpte upp energinivåerna+ druvsocker + maxim energidryck som också innehåller salter - (buljongen hoppade jag huuuu vad den smakar - får kväljningar bara jag tänker på den kissljumma läskiga gula sörjan)
Insåg tidigt under loppet att det inte skulle gå lika fint som förra året - rent tidsmässigt- njutningen av loppet o få känna sig som en hjälte som tillsammans med tusentals andra starka hjältekämpar - den var precis lika underbar o fantastisk som förra året...
Hjärnan fick jag brottas med många ggr under sista milen - riktiga fighter emellanåt - men så släppte det lite mot slutet då jag verkligen gick in för att tänka positivt - KOM IGEN NU- inget mes Skenet - Känn inte efter - Köööööör!! När jag kom upp mot 39 km började jag bli lite ledsen - o grinade en liten skvätt - för jag ville inte att loppet skulle "ta slut" - då är det ju ett helt år kvar tills nästa gång... ( e man knäpp eller?) ha ha... sista km gick väldigt "lätt" -
Att springa långt går verkligen i cykler - det gäller bara att springa igenom djupdykningsperioderna eller dipparna eller vad det nu heter- min tid blev 4 h och 41 minuter - så tidsmässigt inte så bra som förra året men jag var såååå glad efteråt att jag hade KLARAT att springa såååå låååångt och att få vara med om detta fantastiska spektakel - det är en speciell känsla att få springa på bilgatorna - när det är proppat med folk som skriker, visslar o hejjar -
Mia Törnblom fick jag ögonkontakt med i publiken vid Strandvägen andra varvet och hon gjorde tummen upp mot mig och log! ååå vad glad jag blev - jag log tillbaka och gjorde tummen upp - det är sådana ögonblick bland annat som gör loppet så betydelsefullt - inte just att se en känd författare o coach utan "möten" med människor att man ger varandra kraft där o nu för att ta sig mot målet :)
Ska försöka kopiera lite inspirationsbilder från före o efter loppet som jag hämtat från Stockholm Marathons hemsida;
FÖRE LOPPET
Ojojojojoj vill man uppleva livets max alla kategorier MÅSTE ni bara springa Stockholm Marathon (eller ngt annat publiklopp) någon gång! Det jag gillar med just Sthlm Marathon är det helt fantastiska publikstödet - när man efter 23- 30 km någonting däremellan börjar känna av krampspasmer i ben/vader/händer/fötter - och hela ens jag bara skriker "STANNA" - så blir man upplyft och framhejjad av varma hejjarrop, glada varma ögon, klappande händer, vimplar - "Du klarar det här" "kom igen nu - du ser stark ut - ända in i mål!" etc...
Vilken värme det var från 25 till 29,5 grader som mest - inte konstigt att jag med alla andra fick ytterligare utmaningsaspekt när man sprang loppet. Första milen kände jag redan att jag inte hade rätt "tryck" i benen - den gick på 56 min men kände att jag inte skulle lyckas hålla tempot uppe i den farten - så jag saktade ned och kände hur mkt den där första milen "tagit på krafterna" + den gassande solen... vid varje vätskastation (tatalt var det 17 st) hällde jag på minst tre koppar vatten över huvudet/axlarna/bålen.. Halvmarathon 21 km hade farten sjunkit till 2 h och 9 min och sen höll jag tempot till 3.e milen som var på 3 h 8 min - sen sa det "pang" och slog till i benen med mjölksyra + magen som också gjorde uppror - så då var det till att ställa sig i kön till bajjamajjorna - skönt men frusterande att stå i toa kön o låta minuterna sippra vidare -
Iiiih vad tungt det var att sätta sig på huk en bit upp över toastolen - ja de är ju inte så fräsha efter alla löpares diareeattacker/spyor o annat roligt ;) så man vill ju helst inte nudda sittringen - trodde jag skulle tjuta till högt därinne för den
j-vla mjölksyran ... låren gillade inte den plötsliga statiska lårträningen ;) ha ha
Hur som helst efter en tung stund inne på toan (vilka detaljer jag bjuder på visst verkar marathon roooligt! ) så stapplar jag iväg igen i supervärmen... börjar få spasmiska sendrag o lite som ryckningar i magmuskulaturen/lår/händer/vader/fötter - lite läskigt men vet att det beror på saltbrist... försöker trycka i mig energikakor som de delar ut vid strandvägen som innehåller en del salt o sen kommer även saltgurkor och avslagen coca cola som hjälpte upp energinivåerna+ druvsocker + maxim energidryck som också innehåller salter - (buljongen hoppade jag huuuu vad den smakar - får kväljningar bara jag tänker på den kissljumma läskiga gula sörjan)
Insåg tidigt under loppet att det inte skulle gå lika fint som förra året - rent tidsmässigt- njutningen av loppet o få känna sig som en hjälte som tillsammans med tusentals andra starka hjältekämpar - den var precis lika underbar o fantastisk som förra året...
Hjärnan fick jag brottas med många ggr under sista milen - riktiga fighter emellanåt - men så släppte det lite mot slutet då jag verkligen gick in för att tänka positivt - KOM IGEN NU- inget mes Skenet - Känn inte efter - Köööööör!! När jag kom upp mot 39 km började jag bli lite ledsen - o grinade en liten skvätt - för jag ville inte att loppet skulle "ta slut" - då är det ju ett helt år kvar tills nästa gång... ( e man knäpp eller?) ha ha... sista km gick väldigt "lätt" -
Att springa långt går verkligen i cykler - det gäller bara att springa igenom djupdykningsperioderna eller dipparna eller vad det nu heter- min tid blev 4 h och 41 minuter - så tidsmässigt inte så bra som förra året men jag var såååå glad efteråt att jag hade KLARAT att springa såååå låååångt och att få vara med om detta fantastiska spektakel - det är en speciell känsla att få springa på bilgatorna - när det är proppat med folk som skriker, visslar o hejjar -
Mia Törnblom fick jag ögonkontakt med i publiken vid Strandvägen andra varvet och hon gjorde tummen upp mot mig och log! ååå vad glad jag blev - jag log tillbaka och gjorde tummen upp - det är sådana ögonblick bland annat som gör loppet så betydelsefullt - inte just att se en känd författare o coach utan "möten" med människor att man ger varandra kraft där o nu för att ta sig mot målet :)
Ska försöka kopiera lite inspirationsbilder från före o efter loppet som jag hämtat från Stockholm Marathons hemsida;
FÖRE LOPPET
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
