9:e dagen - Varför reagerar en del så konstigt?

Jag bara måste få skriva av mig angående en del funderingar kring utomståendes reaktioner om när man försöker att styra upp ens liv i en mer hälsosam riktning;

I morgon kommer ju min mor upp till staden för att hälsa på oss, sina barn. Vi skall eventuellt julhandla, fika, umgås och det var tänkt att på kvällen skulle vi alla besöka en restaurang.

Hela familjen vet ju redan om att jag "kurar" och har sagt att det varit okej -
men tydligen inte längre - i morse pratade jag med min äldre syster. Hon kunde absolut inte tänka sig att äta ute på restaurang om inte jag åt "vanlig mat", men försäkrade jag, för min del gör det inget om ni äter- det känns så bra nu efter 9 dagar och jag vill gärna fortsätta nu när jag kommit in i kuren så fint. "Ja, sade hon men du förstår väl att det inte är så kul att äta middag när du sitter där och stirrar".
Hmmm ursäkta, jag sitter inte och stirrar tänkte jag. Det verkar finnas ett problem hos vissa när det för en gångs skull flyter på bra med bantningen. Jag är ju alltid den där annars som sista åren evigt misslyckas med mina ansatser mot ett hälsosammare leverne.

"Okej, sade jag- då äter vi middag hemma hos mig då- så kan alla laga till "sin egen mat". Jag tycker det är lite trist att inte kunna mötas ute så som vi först hade bestämt.
Jag hade gärna fått lite miljöombyte och få blivit lite uppassad om än "endast med vatten".
Det viktiga och primära är väl att vi träffas och umgås?

Förstår inte varför det skall vara ett problem? Men det kankse är så när någon i sin närhet plötsligt förändras- då känner inte man ingen de vanliga mönstrena- och det tolkas med lite "aggresivitet - nästan...

Det här kankse andra också känner igen? Okej, det kommer ytterligare en incident;
Min sabo och jag satt igårkväll och pratade. Han vill så gärna att vi skall åka ensamma på semester, en sista minuten, helst efter nyår- om vi fyndar något bra och billigt. Ja sade jag, visst vi kan åka men jag kommer att gå på ren kur då därnere. Då blev Han sur och tyckte att då är ju hela resan onödig om inte jag äter/dricker alkohol. Jag försökte säga att jag kommer inte lida utav att äta enbart CK och dricka vatten- han får äta på restauranger varje dag och dricka vin- jag kan följa med som sällskap- det viktiga för mig är att vi umgås och att vi kommer ned till ljuset och värmen en vecka. Nej, han var sur och putt...
Trist att andra skall behöva lida för att jag går på kur!??? Jag har inte blivit någon sur bitch som är svår att umgås med under de senaste 9 dagarna- tvärtom är jag gladare och mer harmonisk/energisk än på länge och ser ljust på tillvaron...

Idag när han kom hem från jobbet sade han dock att han hade tänkt igenom det hela och " att det är klart att jag skall gå på cambridgekuren därnere om jag känner för det"- han ville bara att jag skulle få njuta av semester/mat/dryck....
Ja ja...men jag njuuuter av att slippa vara bakis och ha dåligt samvete/ångest för att ha överätit...och att jag har hållt mig nykter.

Herregud vad jag tjatar om den här kuren, måste fokusera på andra saker också... :) :) :)

9:e dagen Måndag em

I morse var jag hur pigg som helst fast sedan lunch/em har jag varit rätt trött. Kankse beror det på att det är måndag ? :) jag är i alla fall inte ett dugg hungrig eller sugen på vare sig sockere/mat eller alkohol- det kännns väldigt skönt...
Antar att jag inte alltdi kommer att vara så pigg och sprudlande som jag har känt mig under de senaste dagarna...
Nu blir det vila på soffan och bara slappa.

9:e dagen Måndag

God morgon!

Om precis en vecka är det julafton och om två veckor är det nyår. Det är bland de mörkaste dagarna på året och bland de roligaste med allt som skall (om man vill) fixxas innan storhelgerna.

Själv ser min julafton ut följande; åker till min pappa och hjälper honom att fixa till mat/dukning etc innan gästerna kommer vid 15.00-tiden. De skall ha världens party där -barnfritt . Stannar kvar och umgås till ca 16.30 - då åker jag hem till mig. Svänger snabbt förbi svärföräldrarna och lämnar presenter.

Min lillasyster kommer hem till oss och tar det lugnt med mig+sambon på kvällen- ser på TV och umgås. Hon skall upp tidigt dagen efter och jobba- så hon vill inte heller gå på julpartyt.
De senaste åren kan mer liknas som en fest under julen snarare än lugn timid julstämning. Jag känner att jag vill ta det lugnt och gå på ren kur. Jag orkar inte med högljudd stämning och partyparty om man säger så. Det här projektet skall jag ro iland. Känns helt ärligt som om jag INTE missar något heller. Ska försöka ta mina påsar vid samma tidpunkter som jag brukar, dvs 12.00, 16.00 och 20.00.

I morgon kommer min mamma upp till stan för ett sällsynt besök då hon bor 50 mil bort. Vi skall gå på julmarknad och vad som hon nu önskar - när hon är i storstaden. Ska bli roligt att träffas. Även hon vet att jag går på kur så det är inga problem.
Oj nu ser jag att det är hög tid att ta tag i dagens bestyr!

9:e dagen Måndag

MARATHONMINNEN OCH SVAMMEL

Nu är platserna fulla för 2008 års marathon, över 18 000 personer skall springa loppet- vad roligt det skall bli! 2007 års marathonlopp var ju extremt varmt, det var ju 30 grader varmt och gassande sol - sedan gick tempraturen ned en grad till 29 -puuuh...inte ett moln fanns på himlen .... men ett härligt minne är det allt. Jag minns hur jag kände mig fet och svettades som fan där i hettan på Östermalms IP - en stor sandplan. Runtomkring var det bara hetta, hetta och hetta - värmen från marken - strålarna från solen gassade mot axlar och ansikte- värmeenergin från alla löpare (som stod packade som sillar).

Innan loppet började smetade funktionärerna ut solskydd på behövande deltagarnas armar/axlar/ben/ansikten. I högtalarna basunerades det med förmyndaraktig mörk röst ut "att om man kände sig det minsta tveksam att springa i denna värme"- kunde man få tillgång till att springa nästa års lopp istället - en automatisk anmälan.
Det luktade muskelsalvor och svett. Alla löpare hällde i sig energidryck/vatten och fick bananer innan loppet. Massa vältränade smala,tjocka, mulliga, magra, atletiska, gamla, unga, män och kvinnor stod och var förväntansfulla och fokuserade.

Ååå vad jag får härliga minnen! Fast jag minns att jag tänkte att fasiken att jag inte har tagit tag med det där med övervikten i år igen! Sportbh;n skavde in mot fläsket och brösten kändes enorma och klumpiga, överarmarna välde ut ur linnet. Jag hade tre sportbhar ovandpå varandra för att allt skulle hållas på plats . Jag trivdes inte med mig själv- men det skulle bli så roligt att springa.
Det var och är roligt att springa långlopp- det ger en sådan kick för självförtroendet.
Men ajajaj vilka skavsår jag hade efter loppet - trots att jag smörjt in mig rejält med vaselin - under armarna vid sportbehåns kanter, insidan av låren, på ryggen och under brösten var det blodiga skavsår- fötterna klarade sig med endast några småblåsor på två tår. Men dessa förbannade skavsår - dessutom hade man ju svettats så mycket under de 42 km i den värmen - att svettet rann ju ned som "salt i såren"- inte mysigt kan jag säga. Efter loppet var jag så slut. Illamående och trött, matt. Men lycklig som få! :)

Efteråt mötte jag mina magra kollegor som även de lyckats ta sig igenom loppet. Jag frågade om de hade några skavsår- men inte då. Det var bara jag som hade lyckats med det. Det här kommande loppet ska jag banne mig inte ha några skavsår!! Jag skall kunna springa i endast en sportbh (alltså med övrig utrustning såklart). ha ha...
Jag kan se mig själv stå där med förberedd mentalt och fysiskt i år! Jag är på G och för varje dag som går kommer jag närmare mitt mål!

Vad har ni andra för målbilder som ni fram-manar? Det skulle vara kul och veta! :) :) :)