... ja precis så e tillståndet rent fysiskt. Igår morse gjorde jag ännu ett tappert försök att få tillbaka marathonformen genom att gå upp vid strax innan fem på morgonen och ge mig iväg på en 15 km runda - det gick rätt segt de sista 5 km o huuu marathon är om 73 dagar - men tänker jag ge upp? Nej, det tänker jag inte....vet att ju lättare man blir - desto mer släpper "det" och sen pang en dag helt plötsligt- känns det lite som om man svävar fram. Tills dess får jag luffsa fram o löparsteget får vara klistrad längs marken och inte upp i ett luftsprång... :)
Ja och det glödande ögonen beror nog på att läsande - har nästan huvudvärk för att det bara trycks in och in en massa nytt hela tiden...
vilan är efterlängtad. Kram skenet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
