31 dagar kvar- ...

Igår var en hemsk dag - lika hemsk som dagen innan. Nu idag skall jag få träffa en doktor. Jag känner mig fortfarande helt tom. Jag vill inte ens se de där hemska eleverna. Måste få distans. Men skolledningen har ÄNTLIGEN lyssnat och nu har de vänt om helt. Det jag varit usatt för skall polisanmälas - d v s - eleverna skall polisanmälas. Föräldrar kontaktas - möte med rektor- skolledning - arbetslag - etc, etc. Det känns skönt att de har lyssnat och att ha fått upprättlese - men fortfarande vet jag inte om jag har lust att arbeta som lärare längre. Känner mig bara tom. Som om jag skulle ha blivit bedragen.

Har en stor klump i halsen som inte vill gå bort - ett tryck över bröstet - allt känns just nu lite "overkligt" -

Det är andra gången som jag är med om att polisanmäla en/flera elever . Har jobbat som lärare sedan tre år tillbaka. Skall man behöva stå ut med detta i sitt yrkesliv? Det är den stora frågan i mitt huvud just nu...