90 dagar kvar tills loppet går av stapeln! Jag SKA stå där i fin form! Loppet skall gå lätt och smidigt - det är målet! :)
Jippie det är första Mars! Å vad det känns bra och var härligt det känns att ha tagit CK beslutet och jag är taggad som tusan! Igår kväll var det ju melodifestival och älsklingen o jag satt hemma o såg på TV. Tänkte att det kommer ju att vara ett antal sådana här hemmakvällar nu framöver då det gäller och stålsätta sig inför målet. Jag frågade älsklingen om han inte kunde hjälpa mig lite på traven - att han o jag gemensamt skulle ha en liten "vadslagning" att om jag klarar kuren hela mars (till att börja med) så ska jag få något, tex en ansiktsbehandling etc... och tvärtom - om jag bryter kuren så får han asiktsbehandlingen... Nu kanske inte han var så sugen på att gå på ansiktsbehandling (men det var bara ett exempel)
Han gick med på "vadslagningen" men vad skulle det vara för pris? Han satt tyst en stund och sedan kom han på ; en middag ute på vilken restaurang som helst! Och sen såg han jätteglad ut. :)
NJaaa själv vet jag inte om det var ett så vidare bra förslag. Det ska ju inte ha med mat att göra. Så vad belöningen kommer att bli - det får vänta.
Å vad glad jag är att jag har stöd från alla ck-hjältar och kämpar! Ja det här med att hålla kilona i schack verkar jag kankse inte vara ensam om - men ibland känns kampen så ensam. Det är en oerhörd hjälp för mig när jag kurar och när det river i magen att läsa i bloggar som hanterar just det här med viktnedgång och kampen mellan överjaget - demonerna.
Nu denna vecka ser mitt skolschema lite gynnsamt ut(mest halvdagar) för nyfikna frågor som brukar komma runt lunchtid; -vad har du med dig för lunch idag skenet...
I min klass har jag försökt att ev hitta ngn som kanske "pulvrar" - men har inte funnit ngn - i min klass går det 33 tjejer o 3 killar... alla sitter med sina medhavda luncher... medans jag springer in till toaletten och drar i mig min ck.
Uh det är väl rätt hemskt egentligen. Att jag skall behöva ta en av dagens tre måltider på en toalett? Men jag orkar ju inte med alla dessa frågor. Inte i början i alla fall. Jag är så rädd för vad de ska tycka och tänka. Fast jag VET att den här kuren fungerar ypperligt bra. Det har jag ju sett tidigare. Under sommaren när jag fortfarande lyckades hålla depressionen i schack så höll jag ju vikten jättebra. Men sedan hade jag inte kraften eller lusten. Men som Tina säger så klokt - nu släpper vi det gamla och börjar på ngt nytt! Ja - det är jag med på! :)
Nu i morgon måndag har vi tentamen igen... plus att lämna in några skriftliga arbeten. Så nu har jag att göra idag.
Kämpa på nu alla CK-hjältarna - den jobbiga hungern och suget släpper med tiden! Vi tragglar oss egenom den här första tiden - sätter på oss skygglapparna för ögonen och näsan (och munnen) och kylskåpet ;) :) ;) och så kör vi!
Skål säger jag med en stor kopp varmt vatten! :) Denna dagen blir en fröjd! För visst kan vi ana målet långt där borta vid horisonten?
Det känns som om man ger sig ut på en roddbåt på ett strömmande hav - som först ser lugnt och fint ut men sedan när man börjat lämna land kommer ovissheten - och de osynliga strömmarna - kommer jag fixa det här, frågar man sig själv? Ja om vi har med kompassen o kämparandan och verktygen (paddeln=CK). Kompassen är målet - mitt mål är Marathon! Vilket är era stora grejer ni ska göra när ni når fram?
Herregud vilken flummig liknelse - ja ja men jag är nog lite som ett strömmande hav. Det händer mkt där under ytan he he;) :) ;) :) hihi Nu gäller det att ha fokus!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
