Morgonen började redan 3.50 då älskling skulle upp o jobba - själv hade jag ställt klockan tills lite senare o sen gav jag mig ut i gryningsljuset.
- Oj vad härlig morgonstunden är - när jag kämpar så mkt mer att slå mina tider på min runda känns plötsligt tillvaron så dramatisk o avgörande i nuet... egentligen alternerar man ju inte det övriga livet o dess upplevelser på samma sätt(!?) Kankse är det en retorisk fråga i sin kaliber men men... Hur som helst avverkade jag 15 km i rätt bra tempo o jag börjar längta efter startskottet mer o mer... å vilken känsla det är att känna att kropppen o dess fysiska tyngd inte innehar (innehaver) ett lika stort motstånd gentemot luftrummet - istället känns det (nästan) som man är en tillfällig aspirant som får ta del av denna upplevelserymd...
När man springer över Stockholmsbroarna i dess gryningsljus m virvelvindar i nacken blir man helt plötsligt fri sina rannsakanden & tvivel - och som jag älskar denna känsla...
där vill jag alltid vara - då skiter man i den ansträngda andningen o smärtan i hur man tvingar blodet pumpa runt i artärerna - på ett sätt som manan inte är van vid... blodet fyller lederna till bredden o ditt inre jag fylls längtans hopp...
Kram skenet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
