Vad gulliga ni är som stöttar mig - ja för stöd behöver man när det känns jobbigt... Jag pratade med en psykolog som lyssnade till min berättelse och upplevelse - och hon har sjukskrivit mig - Jag berättade precis samma sak för henne som jag berättat för min arbetslagschef - det känns oerhört skönt att ha fått bekräftelse - från en läkare - att mina reaktioner är helt normala - då man har utsätts för rädsla och press under en längre tid. Hon tyckte det var jättekonstigt att skolan tillåtit detta att få gå så långt! Kändes så bra att få höra från psykologen - att det inte var något "fel" på mig som inte kunde få bukt med alla dessa oroliga elever...
Jag skall även få träffa en "vanlig läkare"- det känns tryggt och bra.
Är fortfarande inte "riktigt mig själv"- så som jag brukar vara. Men de första hemska dagarna är över.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om något sådant här och det hela känns mycket konstigt - som man ramlar ut från sig själv och sin kropp - på något sätt. Hela mitt medvetande känns lite svajjigt...
Psykologen sa att jag bara skall ta en dag i taget och bara försöka "vara" - gå promenader ute i solen - ha nära och kära runtomkring mig...
Igår träffade jag en vän och vi gick längs ett promenadstråk längs vattnet - satte och vid ett fik - solen lyste och fåglarna kvittrade - det kändes så skönt och renande - att nu är det här "helvetet" över...
Så nu ska jag alltså bara ta det lugnt och satsa på att må bra -
En dag i taget - tänket - har jag ju övat på förut , då jag gick på cambridgekuren- och då gick det bra - så då borde det här också fungera om man gör det med samma koncept - inte stressa, om man hispar upp sig - ta ett varmt bad - lyssna på musik- dricka 5liter varmt per dag vatten (hihi!?) - minns någon?? ;)
ha det bra mina kämpar
kram skenet
2008-05-02
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
