Fan vad ALLT känns tungt emellanåt! Jag har varit med om den hemskaste jobbdag som jag någonsin haft i mitt sk. "akademiska yrkesliv" - jag är fan i mig RÄDD på jobbet - för mina elever - eller vissa av dom - de med diagnoser. Men mitt jobb känns inte det minsta akademiskt eller eftersträvnadsvärt för fem öre - det känns som ett jävla hån att man har tagit studielån för att uppleva det jag behöver göra under en "vanlig arbetsdag"...
Kommentarer om ens utséende och kropp - att man skall vara till för någon allmän slags beskådning och bedömning är bara en faktor som man får stå ut med...
Jag har idag försökt att rädda mig/+ de andra "normala" eleverna från elever som slåss och attackerar varandra + mig med knivar och hammare - jag har fan i mig hjärtat i halsgropen. Det allra farligaste är att det inte "förstår" att det är farligt att vifta hej vilt i luften med hammare och knivar - sparka varandra etc.
En elev kastade sudd på mig och pennor - fatta vad förnedrande - helt oprovocerat! Jag blir så jävla förbannad på dessa jubelidioter - vad fan har deras uppfostran, ödmjukhet och respekt för andra männsikor tagit vägen!? Helvete - jag har utbildat mig till lärare för att jag vill hjälpa till och undervisa - finnas där för dom... vad är då "tacken" - FAAAAN vad jag är sååååå jävla pissed nu!
Jag har en stor jävla fet klump i halsen - jag kan inte jobba som lärare längre. Jag har fan i mig fått nog. Man kan inte känna sig mer dränerad på energi eller engagemang...
Jag är ledsen - men Svenska skolan kommer att gå åt helvete! Det finns INGEN med lite sunt förnuft som vill ha ett sådant jobb - jag fan DRAR nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
