7.e dagen Lördag kväll

Är ensam hemma för tillfället. Valde själv att inte följa med på födelsedagskalaset. Vill inte utsätta mig själv för onödiga frestelser och trugande- inte en lördag. Det gör nog inte så mycket att jag inte dök upp på kalaset då det är min sambos "vänner". Jag får lov att vara lite osocial nu- detta är bara en kort period i mitt liv. Jag har haft det hur bra som helst här hemma i min ensamhet; legat och läst på soffan, druckit varmt vatten och lyssnat på favoritmusik...man kan ju ha det värre! Längre in i kuren kanske jag känner mig så "stark" och full av självförtroende att jag fixar cambridge även om det bara dignar av frestelser och trugningar runtomkring mig...
Klockan börjar närma sig åtta tiden på kvällen och jag har fortfarande en påse kvar att ta idag! :)

Var inne i city och handlade 4 pocketböcker; oj vad mycket människor det var som handlade i affärerna! Det tog låååång tid att ta sig fram. Julhandeln är verkligen kaotisk och stressande!
Än så länge har det känts riktigt bra idag! Jag känner mig glad för det! Wow Skenet klarar utav en lördagkvöll utan mat och vin/cider/godis! När jag gick till tunnelbanan tänkte jag; det här gången ska jag jäklar mig klara utav det- jag kan - jag vill och jag ska klara utav det den här gången. Om man säger det med känsla så känner man sig faktiskt vid bättre mod. :)

Jo appropå pocketböcker så handlade jag en bok i viktminskningtematik och dess problematik; Jenny Dahlbergs bok "När jag fyller 30 ska jag vara smal". Hon skrev ju tidigare en bok som hette "Tjock" - som handlar om hur det är att vara TJOCK och stolt över det i dagens utséendefixerade Sverige, som hon själv uttrycker det.
Har inte läst hennes första bok men nu i den andra boken (den som jag köpte) så bestämmer hon sig trots allt för att gå ned i vikt.

Jag fastnade för boken av två andledningar; dels för att jag själv som bekannt håller på med en viktminskningskur och dels för att titeln stämmer så bra in på mig just nu; jag har ju också som mål att "vara smal/slank på min 30-års dag".
Tills dess är det ju väldigt långt kvar (i slutet av Oktober) men jag vill ju självklart nå mitt mål innan marathon. Med ren kur kommer det att gå fort och vara effektivt.
Jag ser fram emot att veckorna kommer att gå lättare och lättare - som Idolen Tina säger! Efter tio veckor ska det visst gå av sig själv! Låter ju helt underbart!

Idag har jag en härlig inställning till hela det här projektet rent mentalt; det känns som om jag skulle kunna leva under de här förhållanderna länge, länge. Jag saknar inte alkoholen, jag känner mig så energisk och mentalt mycket lättare i sinnet. Det känns som om jag orkar ta itu med saker på ett helt annat sätt utan att mentala spärrar sätter in! Magiskt nästan! :) :)

Denna morgon/fm har jag dammsugit hela lägenheten/skurat av lister/fönsterlister/skurat alla golven/dammat/rensat garderoben och sorterat kläder. Sådant som jag drog mig för i det längsta förut. Det kändes så trist. NU känns det lätt och nästan roligt. Skönt att komma hem och det är skinande rent i hela lägenheten- det doftar såpa och blomsterängar...
Huden blir ju också väldig fin av allt vatten man dricker! Härligt när man börjar se att man "minskar i storlek också". Känner i o för sig att någonting har börjat hända i kroppen såklart, det känns lättare att röra sig. Kläderna spänner inte år lika mycket. Men jag går mest runt i sköna fleccemyskläder -

Hoppas ni har det fint mina duktiga Cambridgekurkollegor och KÄMPAR! Ha en underbar kväll med massa tee/mys och bra film/böcker/musik/konst eller vad det nu är!

Ps. syrran berättade om en dokumentär hon sett på Discovery där det var en överlevandsgalning/äventyrare som hade gått på Sydpoolen/Nordpollen flera dagar och levt på enbart ingenting- typ snö.
- Tänk vad bra jag har det här med tre påsar per dag med fullvärdig näring, en varm nystädad lägenhet med alla möjliga bekvämligheter (varmt vatten, el, tv, säng, täcken, fleecekläder osv.)
;)
kramar på Er! Hej hej

7:e dagen lördag morgon

Varför kan det inte alltid kännas som det gör på mornarna? Då känner man sig i sitt "esse" på något sätt. Men igår sent på kvällen var det inte roligt för mig-. Vet inte om det är psykologiskt- att nu är det helg-demónen som kommer fram eller om det beror på ngt annat, tex att jag tog de där raska långa promenaderna. På kvällen i alla fall, blev jag skitsugen och VILLE bara äta och dricka. Det var tufft att stå emot, men stormar lägger ju sig alltid.
Kom ihåg det! (Till mig själv!) :) ;)

Tina skev till mig i sin blogg igår att jag skall fokusera på att lyckas den här gången och inte intala mig själv att det är svårt och jobbigt för att det är helg. Helt rätt! Inte börja spänna sig. Tusan det har ju gått så fint nu den FÖRSTA VECKAN! JIPPIEEEEEE!!!!! WOW WOWWOW - där låter jag nästan som en hund... he he :)

VÄGNING
Hmmmm det här med vägning kan var lite stressande för mig då jag har en förmåga att bli helt fanatisk- att springa och kika efter möjliga förändringar varje morgon. Jag är ju medveten om min ursprungsvikt och att jag skall gå ned 17 kilo. Funderar på att fota mig från vecka till vecka istället. Jag hade tänkt väga mig den 1 Januari eller den 31 december. Varför på just dessa dagar? Ja men då har jag hållit på i över tre veckor, typ 24/25 dagar och då borde jag ju ha tappat en del. En kick för att hålla i sig över nyårsafton!
Jag skulle få världens kick över att se att man tappat rejält i kilon. Att väga sig vecka för vecka - kan stressa mig. Konstigt nog tycker kanske en del - då de får den där kicken av att se viktresultaten vecka för vecka. Men för mig är det stressande. Observera nu; jag är väldigt seriös den här gången men jag vill inte "stressa upp" mig själv. Cambridgekuren är ju oerhört effektiv och ger snabba resultat - jag vill bara ta en dag i taget. Känner mig lite som den där åsnan Ior i Nalle Puhs saga... :) Lite försiktig och "en sak i taget"-tänket.

Sambon sover sin skönhetssömn; appropå sömn! har drömt mardrömmar nu två dagar i rad! Ena gången handlade det om att jag brutit kuren och ångrade mig så oerhört! Panikkänsla i hela kroppen - den andra drömmen minns jag inte riktigt men man känner när man drömt en mardröm...
hmmm man kanse ska meditera? Är detta pga av kuren eller :) Men så jobbiga är det inte... det är ju oerhört skönt att vakna upp då och ta tag i dagen!


Idag är det eventuellt besök på ett 40-årskalas- mitt på dagen med tårta/bakverk/vin/champange etc. Ojojoj, men EN sak i taget. Allt ordnar sig.