Jag har ju fått en förfrågan om hur det var när jag började jogga och tänkte redogöra för lite hur det såg ut för just mig.
I början klarade jag inte alls av att jogga speciellt många hundra meter - då jag fick ont i knän och fötter - det sved i benen och var allmänt tungt, stumt och jäkligt. Tänkte att jag i alla fall vill komma upp i konditionsnivå och på det gymet där jag började min träning fanns en typ av maskiner då man liksom pendlar fram och tillbaka med både armar och ben - man liksom gå/springer i luften- väldigt effektiv träning utan för den sakens skull behöva slita på lederna.
Sedan körde jag ett tag - några veckor - på maskinen - ca 40min-60 minuter per gång, ca 4-5 dagar i veckan. I och med att man satte igång förbränningen så tappade jag nog lite i vikt -samtidigt som jag blev starkare - så då började jag kombinera korta joggingtuerer i väldigt sakta tempo (kankse max 1 km) sedan ställde jag mig resterande timme på gå/springmaskinen.
Sedan efter ett tag kom jag upp i 5 km - och så vidare. När jag började orka klara längre sträckor varvade jag träningen med att varannan dag springa och varannan träningsgång - stå på spring och gå maskinen. :)
Man kan säkert använda sig utav simning eller rodd- maskinen också - som även de tränar hela kroppen.
Löpningen blev roligare och roligare - men i början var det förjävligt. Men jag hade minnen från när jag var liten (ca 10-11 år) att det var lätt och roligt att springa - och dit - till den känslan ville jag igen!
Jätteviktigt är att ha en bra sportbh- speciellt om man har en stor och tung byst - som jag hade. Det gör ingenting om man får åla på sig två eller t o m tre sportbhar - huvudsaken är att dom sitter limmade mot kroppen! Man kan smörja in sig med en fet creme/babyolja - för att undvika skavsår /friktion mot kroppen - på de ställen bh-bandens sömmar kan skära in.
I början var mina skavsår helt förjäkliga och det gjorde ont i musklerna - jag pallrade mig till gymet varje dag jag kände utav stelhet i musklerna - men - man skall absolut inte fortsätta att träna om det gör ont i skelettet- kroppens hårda delar - man känner liksom om det är träningsvärk eller om det är en djupare smärta.
Att ha lite träningsvärk är inget farligt - eller lite blåsor på fötterna - det försvinner med tiden - ät bara tillräckligt med protein. Men om det gör ont i benhinnor o skelett - då skall man vila!
Så här satte jag igång och inom 6 månader var jag uppe i ca 7-10 km - sedan har det bara "rullat på" -
minns första gången när jag klarade utav att springa 15 km - det var så "stort"! Klarar jag utav att springa såhär långt liksom...
Att lite senare spräcka 17 km gränsen eller 20 km gränsen - låg inte så långt framför mig -
En dag när jag sprang 10 km på morgonen och en kompis lite senare på kvällen frågade om jag ville hänga med ut på en runda - som blev tillslut ca 10 km - fick jag självförtroendet att testa på att springa längre sträckor vid ett o samma tillfälle - 10km mogon+10 km kväll= 20 km
Om man gör träningen på ett lekfullt sätt - så blir det lättare- för mig - man lurar sig själv mot nya gränser-
Sedan läser jag litteratur i ämnet - James Fixx har skrivit en bok som heter "Löpning- från nybörjare till marathon "- den kan jag verkligen rekomendera! Han tar upp allt det man kan behöva tänka på!
Tidningen Runners World tycker jag också är rolig att läsa - mkt information och kunskap kring kost/träning på ett lättförståligt sätt...
Kram Skenet
2008-06-16
25 km långpass under söndagen
Igår var en mycket härlig och trevlig dag med långpass och senare på kvällen en härlig middag med älsklingen ute på en brygga - varm kvällsol fick vi också.
Sprang det första långa passet nu såhär efter marathon- det blev ca 25 km - och det känns jättebra idag i benen- känner inte av något alls faktiskt (!?) - Så då tänker jag att kroppen måste ha blivit någorlunda återhämtad... :)
Idag är det fullt upp - först möte på morgonen - sedan skriva in sig på arbetsförmedlingen - och därefter blir det besök hos läkaren - sedan möta vänninan och lämna över lite grejer - och sedan möte med en annan fd kollega som åker bort hela sommaren.
Sprang det första långa passet nu såhär efter marathon- det blev ca 25 km - och det känns jättebra idag i benen- känner inte av något alls faktiskt (!?) - Så då tänker jag att kroppen måste ha blivit någorlunda återhämtad... :)
Idag är det fullt upp - först möte på morgonen - sedan skriva in sig på arbetsförmedlingen - och därefter blir det besök hos läkaren - sedan möta vänninan och lämna över lite grejer - och sedan möte med en annan fd kollega som åker bort hela sommaren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)