Ja det är just de här tidiga mornarna som kan vara lite ensamma o sega i sin karaktär.... Om det inte var för att det e så tidigt så skulle jag mixxa till en ck-drink men är ännu inte lika "charmig" som tourette-grannen. Ja den där grannen - jag har skrivit om honom tidigare men han är ju verkligen en kuf av inte denna världen!
Det där "charm-trollet" som bor i lägenheten under mig. Han väcker mig varje morgon - så jag behöver inte ngn väckarklocka. Grrrr....
5.30 varje morgon hör man Ekots 3 nyhetssignaltoner -pling-plong-plang- varefter man hör nyheterna uppläsas - "molnigt klar sikt- svaga vindstyrka" för gubben e ju döv. Sedan börjar de där orala ljudandet - låter som han talar i tungor- det håller han på med ca 20 min... sedan vet jag inte vad han pysslar med men har gör sig återgällande ännu en gång....
Kl 06.14-vanligen i tre minuter - slår han i dörren fram o tillbaka - om nu ingen avbryter honom i hans tvångsprocedur. Duduck duduck....duduck duduck... ljuden skälver i hela trapphuset....
Sen går gubben äntligen - och han är inte diskret då heller - dunder-dunder-dunder ned för alla trapporna... sedan ställer han sig utanför på gatan och kikar oroligt upp mot sitt fönster för att verkligen konstratera att "ingen har tagit sig in i hans hem"... Sedan puttrar han iväg i sin röda gamla bil från 70-talet...
Finns det ngn människa jag retar mig på så är det den där gamla gubben. Och att tvätta sig/sin lägenhet verkar inte finnas heller - när han har öppnat dörren till sin lya -stinker det i hela trapphuset.
De gånger jag råkat möta honom i trapphuset så står han lätt kutryggig som han är med sina bruna manschesterkläder och spänner ögonen i mig som tänker - "är det den där potensiella inbrottstjuven-hmmm nej det är det inte det är nog en av dom som också noooog bor i huset " - sen står han blixtstilla och VÄNTAR likt förstelnad ända tills man försvinner från trapphuset innan han fortsätter med sina mystiska uppdragshandlingar...
Tänk att ha ett sådant "tvångsliv" - jag skulle bli tokig. Hela hans själ liksom vibrerar av tvångstankar och otyglad frustration. Jag blir helt matt av gubben - han liksom "suuuuger" ur ens energi.... han är som ett rymdens svarta hål i den bemärkelsen...
När jag var arbetslös var jag ju hemma - den mesta delen av tiden - och då måndag-fredag- kom gubben såklart tillbaka när det var lunch varvid trapphusincidenten upprepades ytterligare 2 ggr... Kl 16.15 kom han direkt hem efter jobbet och fort upp i lägenheten och "vakta" så det inte kan komma en potentiell inbrottstjuv.
Ibland tycker jag lite synd om honom - han verkar ju väldigt ensam - men herregud vad han gör mig irreterad!!!
Borde jag skicka ett brev med mina synpunkter mån tro? ;) :)
Så nu fick jag ur mig det - ska man börja ta tag i lördagen nu då :)
Kämpa på! Skenet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
