Räddad- Skenet tog sig upp på land...

Åååå herregud, känns som om jag varit med om en smärre jordbävning eller räddat mig själv upp på land från en brusande fors... puuuh säger jag! :)

Men nu känns det jättebra igen och klockan är strax efter 17.00. Jag gör det här inlägget för att påminna mig själv om en attack till kommer - och kankse hjälpa Er andra också med att säga; DET GÅR ÖVER_DET ÄR INGET EVIGT TILLSTÅND! Min panikplan ser ut på följande sätt, den kan nog se ut på lite alla möjliga sätt- beroende på hur man nu är som person;

1) sätt på stereon hög volym- med bra musik som du får en kick utav
2) tappa upp ett varmt skumbad/ta en varm dusch
3) tända ljus och släcka ned i lägenheten
4) Andas djupt och länge/långsamt - f o k u s e r a - tänka målbilder-varför gör du detta?
5) Läs Tinas blogg och lev dig in i det du läser- ta dig till det som sägs- inte bara skumma igenom för att man har smärre panik där inne i skallen. :)
6) ta på brun utan sol i ansiktet- när man får det på munnen/läpparna ger det en hemsk kemisk smak- som tar bort udden av suget - plus att du blir solbränd och tjusig några timmar senare ;) hihihi
7) sätt på dig sköna kläder, tofflor, bädda ned dig i soffan med filtar och titta på ljusen alternativt - läs en bra bok- som tar dig till en annan "värld"/verklighet.
8) ta en promenad runt kvarteret.


Gör inte!
-pröva för små (gamla) kläder
-börja kolla efter i spegeln hur mkt smalare du ser ut etc.

Paniktillståndet kan på något underligt sätt bidra till att man inte har "någon som helst lust" att agera enligt paniklistan för man tror i sin enfald att INGET skall hjälpa - men GÖR BARA punkt för punkt på din paniklista- det hjälper- fast man inte tror det! Gör det bara. Just do it!!! :)

13 dagen fredag em

Åååååååå jag mååååååste bara berätta vad som hänt! Dagen börjar hur bra som helst och jag känner mig mycket pigg, är upprymd och mår jättefint. Åker in till staden och hämtar skorna- går runt och ser på julskylningen men när det börjar bli runt 12.00-tiden väljer jag att åka hem- det är ju dags att ta en påse. Dricker ytterligare 1,5 liter vatten -uppvärmt (alltså är dagsransonen av vatten för dagen hittills 3 liter).

Sedan- gör i ordning en kall vaniljshake och SEN slår det bara till i skallen/hjärnan! En aggresiv hunger och sug bara drar igång och jag tror nästan att jag skall skrika rakt ut! Helvete vad förbannat jobbigt det var! :( :( Det är dessa ggr som jag alltid har "gett upp" tidigare. MEN inte den här gången!!! SÄTT IN KRISPLANEN - KÄNSLA/TANKE/HANDLING

Jag sätter på stereon med hög musik ("uptempo") och rusar in i badrummet- sätter på duschen och hoppar in och tar en långa varm dusch- hjääälp det hjälper ju inte! jag håller på att dö (inne i mitt huvud)! Försöker andas lugnt-stilla -sansat- VILL JU SÅ GÄRNA att det ska gå bra! Efter 10 minuter lägger sig den värsta psykoattacken. Försöker rannsaka mig själv, vad är det som utlöser det hela? Vad känner du egentligen? Vad säger känslorna bakom det här som händer?
Jag tror att det är pga att jag stressar mig själv- helvete jag räknar ju nästan sekunderna- nu de sista dagarna har det blivit att jag blir för "fokuserad" på det här med tidsaspekten. Jag måste backa tillbaka några steg mentalt - slappna av- bara "följa med", cambridge går fort- men det händer inga "under på en natt"! Jag oroar mig nog ändå för julafton- inte för maten- utan för hur de andra kommer att försöka påverka mig med att dricka alkohol. Och om jag skulle dricka alkohol- skulle det att vara kört för min del. Då blir jag "loj".
Fan jag VILL inte: bli som när jag bara lever för att äta och dricka. Jag vill inte skjuta upp verkligeheten tills i morgon eller "nästa vecka". Jag vill ta ansvar för mitt liv och handla aktivt.
Jag är stressad för att snart kommer jag att slå mitt gamla rekord på ren kur; dvs 19 dagar. Låter säkert helt knäppt men så är det. Det är stressande pga att det är fredag och det betyder att sambo kommer att köpa hem sina kassar med mat + alkohol.
Jag står framför badrumsspegeln och säger högt till mig själv; DU SKA KLARA UTAV DET HÄR- DU KOMMER ATT KLARA UTAV DET HÄR SKENET- DU VILL KLARA AV DET DEN HÄR GÅNGEN- såhär sa jag säkert tio ggr högt och ljudligt och med så mycket känsla jag bara kunde få fram. Kände hur motståndskraften i kroppen bara rann igenom- kände faktiskt att ngt hände- blev liksom varmare i "själen".
jaha...vad lär jag mig av det här då? Det känns som om jag absolut inte går "säker" här hemma. Måste fundera ut en ny krisplan om detta inträffar ännu en gång idag.
Sorry om jag verkar helt psyko men det här är en bantningsblogg med alla ups and downs. :)

Skönt att sätta ord på sina känslor som rusar runt där inne. Jag är så tacksam att de andra dagarna har gått så lätt! Det har gjort att jag har byggt upp en styrka- som möjliggjorde att jag klarade att stå emot. Jag ska klara utav kuren den här gången för jag kan det och jag VILL det!!! Oavsett hur mycket det kommer att "storma" runtomkring mig!
NU ska det tändas ljus och städas- det är härligt ångestdämpande ;)

MEN jag tycker det är KONSTIGT att det händer för jag har inte tagit ngt annt förutom 3 liter uppvärmt kranvatten och en cambridgepåse idag!? Fast jag undrar om det "verkligen" var hunger- för jag försökte fråga mig själv inne i duschen- skulle du kunna tänka dig och äta vad som helst? Svaret var NEJ. det BETYDER att känslan handlar om ett "sug" och inte någon fysisk hunger- om man är hungrig, då kan man tänka sig att äta praktistkt taget vad som helst. Nu säger "överjaget till mig själv" ; " Skenet det är nu det tar- det är därför kroppen gör ett sådant förbannat motstånd..." :) ;) ;)

Ja herredud vilket svammel och dramatik här i Skenetkife denna fredagem!
Kram

Ps Tina tack åter igen för din härliga blogg- jag läste runt i din blogg - precis de första veckorna- det HJÄLPTE och inspirerade! TACK!! - när jag satt där i min värsta panik...
ja det är ju härligt att jag tänkte/tänker sansat i alla fall mitt i/under attacken- så jag inte hade rusát till kylskåpet eller korkat upp Valpollicellavinet...
Jag VILL DET HÄR MED CAMBRIDGE!!!!!

13:e dagen - ÅRETS MÖRKASTE DAG och LJUSA INSIKTER och UTSIKTER :)

Idag är det visst den kortaste dagen på hela året- sen vänder det och går mot ljusare tider! Kom ihåg alla härliga Cambridgekollegor- att i vår kommer vi att "blomma" ikapp med vårblommorna! Det vi gör nu i mörkret kommer att ge resultat och visa sig i vår! :) :)
Idag skall jag se till att vara utomhus- det är helt klar himmel här i Sthlm. Vad härligt och hoppingivande för det kommande ljuset! Det är så härligt att förändra sig och att man gör det aktivt- valen sker NU- inte nästa vecka eller i morgon! :) :) :) Allt blir vad man gör det till- välj att vara glad och se ljust på tillvaron- man har alla möjligheter att påverka sina val - glöm aldrig det!
Kram Skenet

13:e dagen fredag morgon "Presenter"

Älsklingen kom hem igår- och hade med sig en flaska vin och sträckte fram mot mig och sade; "Här, det är till dig från min chef" ... Va ska jag få vin av din chef, tänkte jag!? Det fanns även ett kort medskickat där det stod skrivet ngt liknande som; "Hej Skenet! Tack för att vi får ha "sambons namn" här hos oss på företaget XXXXXX - i tid och otid - en riktigt god jul önskar vi dig"
Eftersom jag har druckit så många vinflaskor i mina dar- he he ;) ser jag att det är ett underbart italienskt kvalitetsvin från Valpolicella- vindistriktet i Italien. Han har verkligen bra smak den där chefen och jag har även ringt upp honom och berättat det för honom - om han inte nu redan visste om det ! :) Fin gest från hans jobb tycker jag!
Men vinfalskan får stå kvar i vinstället- helt förunderligt - känner jag inget sug att korka upp den- jag har INTE DET MINSTA sug efter alkohol eller mat - fortfarande!

Tack för det (vem det nu är som frammanar detta tillstånd!)

En sak jag låg och tänkte på igårkväll var det här med personlighet och att när man går på cambridge genomgår en slags metamorfos- förvandling- både till kroppen och utséendet- men inte minst MENTALT. Om jag nu har varit den där "Skenet" med mina dåliga beteenden och vanor och ersätter dem med nya vanor- då blir det ju en slags "ny person"som kommer "upp till ytan"- eller hur jag nu ska säga...
det blir/är spännande hur den personligheten nu kommer att utforma sig! Tänk, man kankse börjar att ta mer plats i rummet - eller säga ifrån på ett annat sätt om ngt är fel- etc etc.

Jo, en liten kul grej! Jag skall dagen innan nyårsafton (då har jag kurat i 22 dagar) träffa mina närmaste vänner- och ta en fika på stan - prata om E:s graviditet osv. Jag har INTE berättat om min pågående kur- och tänker inte göra det heller- det skall bli roligt och se om de kommer att säga något speciellt! :) Se något/märka något...

Ja vad mycket fyndiga och roliga lekar man kan ha för sig - när man inte äter! he he...