13 dagen fredag em

Åååååååå jag mååååååste bara berätta vad som hänt! Dagen börjar hur bra som helst och jag känner mig mycket pigg, är upprymd och mår jättefint. Åker in till staden och hämtar skorna- går runt och ser på julskylningen men när det börjar bli runt 12.00-tiden väljer jag att åka hem- det är ju dags att ta en påse. Dricker ytterligare 1,5 liter vatten -uppvärmt (alltså är dagsransonen av vatten för dagen hittills 3 liter).

Sedan- gör i ordning en kall vaniljshake och SEN slår det bara till i skallen/hjärnan! En aggresiv hunger och sug bara drar igång och jag tror nästan att jag skall skrika rakt ut! Helvete vad förbannat jobbigt det var! :( :( Det är dessa ggr som jag alltid har "gett upp" tidigare. MEN inte den här gången!!! SÄTT IN KRISPLANEN - KÄNSLA/TANKE/HANDLING

Jag sätter på stereon med hög musik ("uptempo") och rusar in i badrummet- sätter på duschen och hoppar in och tar en långa varm dusch- hjääälp det hjälper ju inte! jag håller på att dö (inne i mitt huvud)! Försöker andas lugnt-stilla -sansat- VILL JU SÅ GÄRNA att det ska gå bra! Efter 10 minuter lägger sig den värsta psykoattacken. Försöker rannsaka mig själv, vad är det som utlöser det hela? Vad känner du egentligen? Vad säger känslorna bakom det här som händer?
Jag tror att det är pga att jag stressar mig själv- helvete jag räknar ju nästan sekunderna- nu de sista dagarna har det blivit att jag blir för "fokuserad" på det här med tidsaspekten. Jag måste backa tillbaka några steg mentalt - slappna av- bara "följa med", cambridge går fort- men det händer inga "under på en natt"! Jag oroar mig nog ändå för julafton- inte för maten- utan för hur de andra kommer att försöka påverka mig med att dricka alkohol. Och om jag skulle dricka alkohol- skulle det att vara kört för min del. Då blir jag "loj".
Fan jag VILL inte: bli som när jag bara lever för att äta och dricka. Jag vill inte skjuta upp verkligeheten tills i morgon eller "nästa vecka". Jag vill ta ansvar för mitt liv och handla aktivt.
Jag är stressad för att snart kommer jag att slå mitt gamla rekord på ren kur; dvs 19 dagar. Låter säkert helt knäppt men så är det. Det är stressande pga att det är fredag och det betyder att sambo kommer att köpa hem sina kassar med mat + alkohol.
Jag står framför badrumsspegeln och säger högt till mig själv; DU SKA KLARA UTAV DET HÄR- DU KOMMER ATT KLARA UTAV DET HÄR SKENET- DU VILL KLARA AV DET DEN HÄR GÅNGEN- såhär sa jag säkert tio ggr högt och ljudligt och med så mycket känsla jag bara kunde få fram. Kände hur motståndskraften i kroppen bara rann igenom- kände faktiskt att ngt hände- blev liksom varmare i "själen".
jaha...vad lär jag mig av det här då? Det känns som om jag absolut inte går "säker" här hemma. Måste fundera ut en ny krisplan om detta inträffar ännu en gång idag.
Sorry om jag verkar helt psyko men det här är en bantningsblogg med alla ups and downs. :)

Skönt att sätta ord på sina känslor som rusar runt där inne. Jag är så tacksam att de andra dagarna har gått så lätt! Det har gjort att jag har byggt upp en styrka- som möjliggjorde att jag klarade att stå emot. Jag ska klara utav kuren den här gången för jag kan det och jag VILL det!!! Oavsett hur mycket det kommer att "storma" runtomkring mig!
NU ska det tändas ljus och städas- det är härligt ångestdämpande ;)

MEN jag tycker det är KONSTIGT att det händer för jag har inte tagit ngt annt förutom 3 liter uppvärmt kranvatten och en cambridgepåse idag!? Fast jag undrar om det "verkligen" var hunger- för jag försökte fråga mig själv inne i duschen- skulle du kunna tänka dig och äta vad som helst? Svaret var NEJ. det BETYDER att känslan handlar om ett "sug" och inte någon fysisk hunger- om man är hungrig, då kan man tänka sig att äta praktistkt taget vad som helst. Nu säger "överjaget till mig själv" ; " Skenet det är nu det tar- det är därför kroppen gör ett sådant förbannat motstånd..." :) ;) ;)

Ja herredud vilket svammel och dramatik här i Skenetkife denna fredagem!
Kram

Ps Tina tack åter igen för din härliga blogg- jag läste runt i din blogg - precis de första veckorna- det HJÄLPTE och inspirerade! TACK!! - när jag satt där i min värsta panik...
ja det är ju härligt att jag tänkte/tänker sansat i alla fall mitt i/under attacken- så jag inte hade rusát till kylskåpet eller korkat upp Valpollicellavinet...
Jag VILL DET HÄR MED CAMBRIDGE!!!!!