9:e dagen Måndag

MARATHONMINNEN OCH SVAMMEL

Nu är platserna fulla för 2008 års marathon, över 18 000 personer skall springa loppet- vad roligt det skall bli! 2007 års marathonlopp var ju extremt varmt, det var ju 30 grader varmt och gassande sol - sedan gick tempraturen ned en grad till 29 -puuuh...inte ett moln fanns på himlen .... men ett härligt minne är det allt. Jag minns hur jag kände mig fet och svettades som fan där i hettan på Östermalms IP - en stor sandplan. Runtomkring var det bara hetta, hetta och hetta - värmen från marken - strålarna från solen gassade mot axlar och ansikte- värmeenergin från alla löpare (som stod packade som sillar).

Innan loppet började smetade funktionärerna ut solskydd på behövande deltagarnas armar/axlar/ben/ansikten. I högtalarna basunerades det med förmyndaraktig mörk röst ut "att om man kände sig det minsta tveksam att springa i denna värme"- kunde man få tillgång till att springa nästa års lopp istället - en automatisk anmälan.
Det luktade muskelsalvor och svett. Alla löpare hällde i sig energidryck/vatten och fick bananer innan loppet. Massa vältränade smala,tjocka, mulliga, magra, atletiska, gamla, unga, män och kvinnor stod och var förväntansfulla och fokuserade.

Ååå vad jag får härliga minnen! Fast jag minns att jag tänkte att fasiken att jag inte har tagit tag med det där med övervikten i år igen! Sportbh;n skavde in mot fläsket och brösten kändes enorma och klumpiga, överarmarna välde ut ur linnet. Jag hade tre sportbhar ovandpå varandra för att allt skulle hållas på plats . Jag trivdes inte med mig själv- men det skulle bli så roligt att springa.
Det var och är roligt att springa långlopp- det ger en sådan kick för självförtroendet.
Men ajajaj vilka skavsår jag hade efter loppet - trots att jag smörjt in mig rejält med vaselin - under armarna vid sportbehåns kanter, insidan av låren, på ryggen och under brösten var det blodiga skavsår- fötterna klarade sig med endast några småblåsor på två tår. Men dessa förbannade skavsår - dessutom hade man ju svettats så mycket under de 42 km i den värmen - att svettet rann ju ned som "salt i såren"- inte mysigt kan jag säga. Efter loppet var jag så slut. Illamående och trött, matt. Men lycklig som få! :)

Efteråt mötte jag mina magra kollegor som även de lyckats ta sig igenom loppet. Jag frågade om de hade några skavsår- men inte då. Det var bara jag som hade lyckats med det. Det här kommande loppet ska jag banne mig inte ha några skavsår!! Jag skall kunna springa i endast en sportbh (alltså med övrig utrustning såklart). ha ha...
Jag kan se mig själv stå där med förberedd mentalt och fysiskt i år! Jag är på G och för varje dag som går kommer jag närmare mitt mål!

Vad har ni andra för målbilder som ni fram-manar? Det skulle vara kul och veta! :) :) :)