2008-05-19

12 dagar kvar - trött...

Dagen har verkligen segat sig fram och det slår mig idag hur tufft det verkligen är att ta sig igenom cambridgekurens rena första dagar... kan bero på att kroppen är extra "hungrig" idag - dagen efter att man sprungit ett långpass på 22,3 km. Sedan vaknade jag ju också strax innan klockan 5 i morse - vilket säkert också spelar in...
Jaaa hur som helst - nu är det "bara" att fokusera - det är ju de här dagarna som kommer att ha betydelse - om hur man laddar upp innan loppet.

Vilken resa det har varit egentligen - ja sedan jag började alltså- det är ju såklart jobbigt och lite hungrigt just nu - men jag försöker ändå tänka på alla kalla dagar i januari+december som man kämpade och slet med kuren - jag menar nu har man ju vårljuset och solen som tittar fram åtminstone då och då... Plus att det bara är ynka tolv dagar kvar på den här resan - sedan gäller det ju såklart att orka hålla den här livsstilen och inte börja falla tillbaka till gamla mönster... men jag tycker det funkar sååå bra med protein och lågkolhydratskost - :) Sedan är det ju egentligen bara 9 dagar då jag går på kur för jag måste ju börja ladda lite försiktigt 3 dagar innan - :)
Det borde man ju klara utav - tycker jag...

Ja, ja en dag i taget -tänket - försök att göra det bästa du kan av just den här dagen -

Jag har dock druckit lite cola light under denna dag - för att piggna till och för att hålla den värsta hungern borta...
Nu blir det snart en varm dusch - sedan kommer väl älsklingen hem snart och då är det en kvällspromenad som gäller -

Jag har inhandlat en ny mixxer då min gamla på 300 watt gick sönder - så jag investerade i en mixxer som kan klara utav 600W - och shakerna blir betydligt fluffigare tycker jag - vilket är positivt - de blir mkt godare och fylligare då...

Mitt hår ser ut som värsta swinto-burret - då jag inte orkat ta tag i det där med att man egentligen borde toppa håret stup i kvarten - jag har bara kastat upp det i en knut/tofs - ser så torrt,trist och risigt ut -
Ser fram emot en kväll med säkert en massa "riv" i magen - he he ;) Men det kankse e bra- då känner man att man existerar och lever...
// Skenet

Inga kommentarer: