Hej hej bloggen!
Vad dagarna går!?! Oj vad begravningen tog musten ur mig o allt som hände kring detta. Var riktigt tungt i några dagar men nu känns det lite bättre igen. Har haft jättesvårt att fokusera på att ens fokusera på de enklaste saker. Vad sorg och tunga känslor verkligen kan tömma ur en energi - som man häller ut vätska från en kanna...
Nu är jag lite öppen i den här bloggen men under natten - två dagar efter begravningen - alltså i söndags natt - fick jag uppleva - vad jag förstått nu i efterhand; en panikångestattack. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö! Hade bara sovit några få timmar de senaste dygnen- kroppen var så trött men jag var så uppe i varv. Det kändes som om mitt hjärta dunkade så snabbt att jag trodde det var en hjärtattack på gång och jag kunde inte andas hur jag än kippade efter luft - helt sjuk känsla!?! Så fruktansvärt obehaglig. Trodde på rikgtigt att jag skulle dö - så jag vågade inte somna... kunde inte hålla kvar en tanke i huvudet... det rann liksom iväg åt alla möjliga håll o det var sååååå läskigt....
Men sedan har jag fått höra att om man är under rikgigt hård press och det blir lite för mkt av allt ( som det nog varit för mig på sistone och jag tänker inte gå på allt som hänt...) så kan kroppen tillslut bli så uppstressad att den reagerar med fysiska reaktioner - som tex att hjärtat börjar slå extra fort...
Igår var min bästa vän här i Sthlm o vi hade en underbar dag med promenader i solen - vi ses inte så ofta då hon bor lååångt borta.
Hon har precis blivit klar med sin psykologexamen och det var så skönt att kunna fråga henne en massa frågor ang. denna panikångestnatt och få förklarat på ett "enkelt sätt" vad som hände med mig...
Sista dagarna har jag dock sovit lite bättre - då jag har kvar lite sömntabletter som jag fick från doktorn i våras... Ibland tänker jag på hur stark människan är - men också samtidigt så skör och svag... om man klarat att tex springa ett marathon - eller att gå på ren kur med cambridge - kan ju det uppfattas som att man är en "stark-fokuserad och målinriktad individ" men att klara utav sådana saker är ingenting i jämförelse med de starka krafter man utsätts för när man får en panikångestattack- det liksom drabbar hela ens väsen - jag trodde hela min kropps nerver var genomgående attackerade - och att det inte på ngt sätt gick att värja sig inför kraften...
... men det är ju bara en känsla ... och känslor är ju ingenting farligt... även fast jag var LIVRÄDD... en levande grotesk mardröm i vaket tillstånd...
ha ha... nu kastar jag upp allt det här hemska köttiga, läskiga här på bloggen men men... hoppas ni aldrig får vara med om ngt sådant... Så nu hoppar jag upp några nivåer från sörjan och blir lite mer easy- going ;) ;) :) :)
Något bra i detta tillstånd; man är inte hungrig i alla fall... ;) :) hihi
Ha en fin dag mina fina bloggisar o oj; stort STORT grattis till J!!!! Visste hela tiden att du skulle klara utav din målsättning! Hääääärligt med 26 tum i jeans! Jag minns känslan den härliga underbara känslan att ha klarat utav ett så långt borta avlägset mål- helt fantastiskt! Du är ju bara såååå bra! Hoppas du går runt varje dag i dina favoritbyxor :) jag bodde praktiskt taget i mina jeans den första tiden efter jag nått målet...
Mitt tips; var inte rädd för att äta när du trappar upp J - det fungerar jättebra om man bara håller sig til protein o sallad - och skippar kolhydraterna helt. Helt mysitiskt hur kroppen fungerar - men lita på att det fungerar - för det gör det! :) :)
Känner så väl igen "rädslan" - men no fear - DU HAR JU FIXXAT DET TJEJEN!!! GRATTIS!!!
Stor kram från Skenet som lever i mörker o ljus hela tiden ;) :) (Värsta discot egentligen) he he...bara musiken som saknas...
2008-09-25
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
jag vet precis hur du känner med panikångesten.. det min psykolog gav mig som tips när man känner att den smyger sig på är att börja räkna. Det kanske låter konstigt men förenklat kan man säga att hjärnan inte kan syssla med att vara känslosam och logisk till fullo samtidigt. Jag brukade räkna allt från tanter på tunnelbanan till sprickor i taket, och det skall ske med hängivelse! :) tanterna märkte till slut att jag stirrade på dem och då gick jag över till ungdomar med fel nyans på foundation, hihi ;)
Nu räknar jag inte mer, för det behövs inte, panikångesten är borta.
Rädslan för att börja trappa upp (efter snart 10 veckor på ren kur är jag nära målet) igen har dock tagit mer och mer plats i min tankeverksamhet.
Följde du det 10 veckor långa upptrappningsprogrammet?
Din blogg är verkligen en inspiration för mig, du löptränar (jag skall tävlingsspringa milen i tokyo mars 09) och har gått cambridgekur med lyckad upptrappning, hoppas det är ok atrt jag svänger förbi här titt som tätt =)
Take Care!
Vad jobbigt Skenet att du fick uppleva en panikångestattack. Jag har aldrig varit med om det själv men så som du beskriver det låter det inte roligt. Du får ta hand om dig ordentligt och inte vara superwomen hela tiden. Hörde av er kusin att ni sjöng fint på begravningen och att ni var ute i Svinsjön.
Smsade dig förra veckan, men du kanske har bytt nummer? Hade en låg punkt och behövde prata med min inspirationskälla:) Fick prata med din syster istället.
Jag kommer ner snart, hoppas du inte har glömt bort det.
Kram Helena
Hej goa, goa du!
Usch, vad jobbigt du har haft det nu! Det låter riktigt, riktigt läskigt med panikångest. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du aldrig någonsin behöver uppleva det igen!Skönt att begravningen ligger bakom dig nu ialla fall. Det är ju en ceremoni som kan vara fruktansvärt påfrestande psykiskt, trots att all expertis säger att man behöver få ett avslut och få säga farväl och så... Jag skickar ljus, kraft, lugn och varma känslor till dig! En varm kram i cyberrymden! Känner du? ;)
Tack för dina värmande ord. Visst känns det bra med jeansen, trots att magen fortfarande har ett späcklager över sig som jag vill få bort. Men det är läskigt att äta. Känner mig svullen och tjock och tyckte att hela magen skvalpade runt när jag joggade idag.
Kör du fortfarande ren kur?
Tänker på dig och hoppas att du får mår bra nu.
Kraaaaaaaam/J
Hej Fine!
Ååå tack för din fina kommentar och ett superbra och ovärderliga tips! Det skall jag komma ihåg! Ja fy vad skrämmande det är med panikångest - det är INTE roligt! Snarare oerhört skrämmande om man frågar mig! Vad roligt att höra att du skall springa I Tokyo!! Å vad det låter spännande! Wow - det önskar jag också att jag kommer att göra ngngång - alltså att springa i andra länder/världsdelar! Du gör ju inte bara geografiska resor Fine - utan också värsta inre resan - vilket resultat du fått med CK - vilken grej! :) Åååå vad inspirerande! Har du någon blogg!?! Självklart är du alltid välkommen till min blogg och om jag kan bidra med något stöd eller inspiration så blir jag ju suuuperglad coh tacksam för det! Länka gärna till din blogg Fine - jag skulle följa den med stor spänning o engagemang!
Stor varm kram o TACK för din hälsning och fina tips! + inspiration! :)
Hej Helena-gumman!
Aaaaldig att jag skulle glömma bort att du skall komma! Neeeeej, tvärtom - jag räknar ju ned dagarna och idag är det ju bara 11 dagar kvar tills du kommer! jag har inte bytt nr på mobilen - samma som alltid - oj oj jag har verkligen inte fått ngt sms!
Men jag skall ringa dig nu i dagarna så kan vi prata om allt o inget! Ledsen om jag inte har svarat här på bloggen förräns nu - men jag hade en djuuuup svacka av ren sorg och mörker... men nu har jag dykt ned i färgpytsarna igen o ser bara regnbågens alla färger på himmlen igen ;) hihi :) ;)
Jag ringer snart så håll dig nära en telefon kickan ;) :)
Det skall bli superkul när du är här i stan o vi kommer ju att ha tuuusen grejer att prata om!
//Stor kram och en massa inspiration till dig som är så duktig och STARK!!!
Hej fina kloka J!
Oj vad du är snäll mot mig och jag blir ju bara så imponerad av hur du fullföljer kuren! Du är verkligen en stark person och TACK för all kraft som du och alla andra här skänkt till mig härinne! Det har varit till ett jättefint stöd och jag blir ju också sådär blödig och snart börjar jag väl att gråta en skvätt ;) :)
Ledsen att jag inte skrivit så mkt eller varit så aktiv - men jag tror att jag är på G nu tillbaka! :) Kul att du typ är helt klart nu - ska bli spännande o se hur du klarar och bemästrar det här med att börja "äta igen" - inte för att jag tror att du kommer att ha några problem med detta - men du som är så klarsynt kan säkert komma med superbra -iga tips och reflektioner hur upptrapning och energibalans kan uppnås!
Guldstjärnor och guldregn till dig J som har fixxat värsta uppdraget!
Stor kram J
Ha ha
jag menar ju stor kram Skenet - ;) :)
Skicka en kommentar