21 dagen- Lördag kväll PMS besvär...blääää

Idag har jag varit och träffat kompisarna - ingen sa någonting eller kommenterade- men de tittade desto mer. Jag låtsades som ingenting. När vi fikade tog jag en kopp tee med ingefärasmak- oj vad starkt det var- spännande smak! Det kändes som om de studerade mig med blicken. Jag pratade ju om att jag inte druckit alkohol nu på 3 veckor och att jag kände mig pigg och glad. Nästa gång vi skall ses är efter nyår någon gång - får se om de säger något då... ;) :)
Min gravida vän E, pratade såklart om det storslagna underverk som hon är med om- och att hon stöttar mig i mitt beslut att vara nykter - nu när hon är gravid och allt! :)
Den tredje vännen S tyckte att hela fikat vart lite väl klämkäckt nu när båda vänninorna ska vara nyktra. Ja och jag kan känna att en del av mig saknar verkligen alkoholen och den avslappning (för stunden) som den innebär- speciellt en lördag som idag... Men men men... det är ju endast en tillfällig avslappning och lösning- dvs att man skjuter upp problemen till morgon dagen - och så vill jag ju inte leva- när jag tänker klart.

Jag tror att jag har PMS-besvär så det heter duga just nu- jag är i menscykelns dag nr 24, hela härligheten brukar braka lös mellan den 25-28 dagen, det kan vara lite olika. Men alltid innan mens får jag groteskt sug efter socker i första hand- mat i andra hand- jag blir extra hungrig och sugen på alkohol.

Men inte tänker jag ge upp för lite PMS. Fasiken heller- jag reagerar med ilska tillbaka. Jag skall följa med sambon till affären och köpa något till mig själv- för nu behöver jag det- absolut inte något ätbart- nej en tidning, en tvål, shampoo etc. jag får se efter.
Jag minns att jag var glad som en liten lärka i morse och det är det enda rätta! I morgon kommer det att kännas bättre! Längtar tills mensen har kommit igång- då brukar allt kännas lite lättare! :)

Ibland kan det vara lite "jobbigt " med sambons ovetande vänner om att jag går på kur- ringer på lördagkvällar/helger och frågar om vi ska med ut och äta/följa med till puben etc.
Grrrrrrr grrrrr frustrationskänslor....... Men helt krasst! Det ÄR såhär verkligeten kommer att se ut- i all framtid- det kommer att digna av frestelser och om man nu verkligen vill gå ned- bli slank och hålla den nya lägre vikten handlar det ständigt om att ha kontroll. Alla handlingar får en konsekvens. Man kan inte undangå detta faktum. Det går inte att skjuta på morgondagen och hoppas att man skall få tillbaka "motivationen" i morgon. Det måste få slita och riva i en- för det är inte farligt- bara rätt jobbigt och det blir lätt lite långsamt och tråkigt.
Men välj inte att se problemen utan se lösningarna! :)

Gå en sväng till affären och köp den där tidningen etc- hyr en film som verkar som verkar bra- gå en promenad- läs någon av alla böckerna du har.
Spontant känns det som om jag vill ut och röra på mig! Skall fråga sambon om han har lust med det i detta ruggiga mörka decemberväder....

Okej lite pepp till duktiga SKenet:
Skenet, du har ALDRIG i hela ditt liv kört kur i mer än 19 dagar- i morgon är du inne på dag 22- då är du alltså inne på den fjärde veckans cambridgekur!!! Tänk när du har klarat en månad på kur! Tänk dig de där 10 kilos hantlarna som säkert då har försvunnit från din kropp- 10 kilo är väldigt tungt! jag har ju i och för sig ingen aning om hur mkt jag gått ned- men jag chansar lite nu... tänk om halva resan redan är gjord? :) :) Det vore ju helt fantastiskt!
Ibland funderar en del av mig att istället för att tappa 17 kilo- kankse jag borde plussa på 6 kilo ytterligare- -22 kilo än vad jag gör från startvikten innebär att så lite vägde jag senast i 21 års åldern... ja men visst det vore en dröm.. . men men det första målet är nu att bli av med de där 17 pannorna och alltså att äntligen få komma till en normalvikt....

kram på er Skenet- som kankse skriver mer ikväll i alla fall... det här är min tillflyktsort i bantningsland....