Känns som om jag tjatar lite om dieten i det oändliga. Men det är väl så det är just nu, denna period i mitt liv. Idag skall jag åka o handla nya påsar och tänker att jippie- i morgon börjar min sista rena månad (förutom nästa lö då min vän fyller 30 och vi ska ut och äta, men jag kommer att äta lite kycklingfilé o grönsallad) det här är ett undantag som jag faktiskt "måste" göra- annars skulle det bli ett väldans liv på större delen av vänkretsen- sedan har jag inte världens viktminskningspanik heller längre- då jag vet att kuren fungerar. :)
Så idag inhandlar jag "mina sista 4 pkt"! :) Sedan blir det ju i för sig kombinerad kur.... så påsarna fortsätter jag givetvis med.
Sedan har den härliga månadsveckan kommit och det är ju alltid lika roligt som vanligt.. ;)
Men skönt att slippa PMS-deppet i alla fall... Synd det är om oss kvinnor som måste gå igenom detta varje varje månad. Känner mig svullen, men ändå mindre,konstig känsla. Beror nog på mensen och alla ipren/alvedon som jag stoppar i mig ...
Man skall nog inte känna efter hit eller dit så mkt- bara o köra! :)
I morgon skall jag på en jobbintervju och det skall bli spännande. Har gått vidare till steg två, nu står det mellan 3 st kandidater...
En liten framgång; Jag får upp årets marinblå nike "tävlingsshorts" över häcken nu! (dam stl 36) Det har jag inte lyckats med på läänge...lääääänge kan jag säga!!!- om en månad skall de vara de fladdrande shortsen som de är avsedda att vara- och det är dom som jag skall springa marathon i om 121 dagar! Jippie!!! Innan jag började fick jag nike-shortsen enbart halvägs upp på låren och då var de mer som cykelbyxor än shorts i looken.... ;)
-det känns overkligt att det är samma shorts som jag nu kan ha på mig o gå runt i....
- det går om vi vill!
Så nu äter vi våra påsar- är kankse lite sugna och hungriga ibland - men vi närmar oss.... målet...
kram skenet
2008-01-31
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hejsan!
Är impad att du orkar köra igång med CK igen efter semestern!
Får man fråga hur mycket du har gått ner nu? du kan ju inte ha så mycket kvar av 23 kilona som var tänkta från början.
Kan verkligen hålla med om att det är en riktigt härlig känsla när tidigare för små kläder "passar" igen.
Du är jätte duktigt som har hållt på så länge nu!!
//Majblomman
Hej Majblomman!
Tack för ditt inlägg- vad glad jag blir! :)
Ja, nu har jag ju hållt på ett tag med kurandet (från den 9 dec-07)- fuskade lite under semestern- men har försökt att styra upp det igen- även om det inte har kännts lika "roligt o sprudlande" som det gjorde period nr 1, dvs innan semestern...
Det känns såklart underbart att vara på "ny mark" rent utséendemäässigt eller storleksmässigt- ändå känns det som om monstret fortfarnande bor kvar innuti mig och kan slå till och ta överhand... men ändå, nu har jag ju avvänt mig från sockret och dess direkta beroende.... herregud jag drack ju minst 6 st
o,5 liters söt cider burkar per kväll + vin+ valfri mat etc. det blir ju en hel del kalorier och överskott av energi om man skall rannsaka det hela... :(
"Nu" när jag har "fuskat" har jag ätit tonfisk i vattenlag (på burk) + gröna bladgrönsaker...
Vanor har större betydelse än vad man tror- har jag förstått- för viktminskningen.
Visst, helt krasst- det är inte det roligaste att gå på en "hårddiet"- men för mig känns det ändå varit "värt det"- nu kan jag springa igen - och jag känner mig faktiskt "gladare" än förr- det känns underbart att komma i sina gamla storlekar- men det "underliga" är - att jag inte FORTFARANDE har vägt mig-- jag har fortfarande ångest inför detta faktum- jag känner att jag VILL INTE väga mig. Måste jag egentligen? Kan det inte räcka med att man kommer i de storlekar man hade "när man trivdes med sig själv"?
Jag kanske väger mig i början av Mars- om jag väger mig nu är jag rädd att jag börjar stressa upp mig själv-
Ja, jag kankse verkar underlig o knäpp, men då får jag "vara" sådan- mitt koncept har ju fungerat hittills- varför ska vi stressa fram oss själva- om vi gör bara som "experterna säger"- så når vi målet...
Jag är stor beundrare av alla oss som klarar kuren- jag tror nog att det bara är en viss "typ" av människor som vill ge sig i kast med denna utmaing och dess svårigheter o utmaningar.
Men, ... och inte ett faktum att förminska, jag är inte där ännu- jag har säkert fortfarande ett antal kilo att tappa- men jag börjar skönja de sköna konturerna av slutet... o målet.... :) sedan gäller det ju också att hålla sig kvar där.... ;)
Nu kämpar vi på- alla har vi våran egen individuella väg som vi skall kämpa oss fram på-
stor kram o TACK!
Kram skenet
Skicka en kommentar