109 dagar kvar - Vind i seglen :)

Wow äntligen- (hoppas jag!)
Fick ett slags härligt härligt bevis på att jag kanske har kommit över en mental tröskel! Sambon kom hem efter jobbet och tyckte vi skulle gå ut o äta/dricka gott. Och i vanliga fall brukar jag tycka väldigt synd om mig själv just i sådana situationer... men nu känner jag utifrån djupet av mitt hjärta- jag vill inte ha mat- jag är inte sugen, på vare sig mat eller alkohol!
Känner mig så glad när jag tänker på målet och att om några veckor så är jag DÄR!! :)

Det känns som om det kommit in en andra växel hos mig själv! Det här kommer att gå superdjuperbra!

Nu är sambon iväg med en vän och äter och dricker-- själv sitter jag här o känner mig smått euforisk för att jag skall nå mitt mål!

Wow, det har vänt ( i alla fall idag... he he) :)

Hoppas att B_Q har en supermotiverad kväll likaså!

Nu jävlar i år säger jag bara.... Marathon here I come! ;)