Vaknade kl 05.14 och bestämde mig snabbt när jag såg hur solen glimrade över staden utanför fönstret... på med sportbh,linne och shorts, funktionsstrumpor och löparskorna, mp3-spelaren och sedan iväg ut genom dörren kl 05.37 - sedan körde jag mina 25 km genom ett praktiskt taget folktomt stockholm - ja ända fram till strax efter 07.00 tiden då folk började vakna men då var jag redan på hemväg och hade " de värsta trafikdelarna" redan avklarade... :)
Upptäckte dock att det är jobbigt att få akuta magproblem sådär tidigt på morgonen och mååånga kilometer hemifrån... inte en enda offentlig toalett finns tillgänglig- de är reglade (antagligen för annars skulle antagligen missbrukare etc befinna sig där ?) men jäkla jobbigt efter ca 2 h löpning i ganska bra tempo (för att vara mig..) ja det är verkligen konsten att träna upp sin smärttröskel.... ;)
Hur som helst så är det ju tur att snabbmatsrestaurangerna har öppet nästan dygnet runt för deras damrum blev tillslut räddningen... men gud vilket mysigt samtalsämne ... tyvärr höll jag på att få kväljningar därinne efter stockholms partyfolk verkat varit där någon/några timmar innan och gjort både det ena och det andra.... uuuuuhhhh...
Ja det är härligt minsann att vara en hurtbulle... men det är himla många människor som tar cykel/ promenader till jobbet - det är som långa vandringsled av promenerande & cyklister...
Varje gång slås jag utav hur lugn och harmonisk löpningen gör min själ - och känslan att bara "vara i kroppen" - det är liksom bara jag - andningen och naturen runtomkring - solen, asfalten, gräset, vattnet, luften... och aldrig har ett glas vatten smakat så gott och gjort en så löjligt tacksam och glad - som efter 25 km :) Eller den där iskalla duschen efteråt - känslan att bli nedkyld - hur det kalla vattnet sköljer över huden och kyler ned allt varmt blod som cirkulerar och bara känna hur ett stort mäktigt L U G N bara infinner sig - ut i varenda nervtråd - i hela kroppen - ja herregud det är ju nästan som en "religös upplevelse"... :)
Långturer gör en nog till en väldigt bra Buddist eller är det kankse en Hindu? "tanken att man skall uppskatta det lilla" - det är det som är vägen till en större och mer evig lycka - inte en sådan flyktig lycka som tex när man köpt ngn matriell pryl etc. Ett tips alltså om man vill ta sig en genväg och närma sig Nirvana - Tror jag ;) :) ;)
Hoppas att ni haft en lika trevlig start på den här tisdagen sóm jag haft och idag ska det bli härliga 26 grader vart och tidvis riktigt soligt - om man skall tro på DN:s väderprognos - :)
Jäklar nu skall byxdressen snart sitta lagom löst över bröstet igen - jag ger järnet ;)
En liten hälsning till min CK- idol Tina som jag vet också ger järnet; Hejja Tina - du närmar dig första avklarade veckan med stormsteg!! Njut av att du är i ketonfas och att du nu bränner - där det skall brännas :) Bra kämpat!!!
Kram Skenet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tack vännen för hälsningen:)Det värmer!
Ja, jag ger järnet nu...Ska just koka mig lite kaffe att blanda med en kakaopåse, som jag brukar göra vid den här tiden på dagen - tar ju mina påsar 8-13-18 och det gjorde jag förra kurandet också, vilket funkade bra...
Har just varit ut och gått en timme med hundarna - kändes riktigt bra, så det ska jag fortsätt med från och med nu...Träningen på gymmet får vänta ett tag ännu....
Låter härligt med 25 kilometer så där tidigt på morgonen:)
Kram Tina
Hej igen vännen!
Nu har jag avverkat din blogg från du började med CK och till dagen för din Marathonstart...Så otroligt inspirerande och härligt att läsa...
Jag längtar verkligen till jag "får" börja träna igen på löpbandet och jag är övertygad om att jag ska klara av att springa ett kortare lopp om kanske ett eller två år...
Kramar Tina
PS. Du måste ändra länken till min nuvarande blogg, för jag har raderat den gamla adressen nu
Hej Idolen! :)
Det är så trevligt o roligt att höra att du mår så bra nu - när du kurar - man gör ju verkligen det och det är såååå bra och lugnande att dricka "varmt upphettat vatten"- det är som om kroppen verkligen gillar det... :) plus att man känner sig mätt varm och lugn på ngt sätt....
Ja nu skall jag minsann ändra så att din rätta bloggadress kommer upp här på min blogg - :)
- Veeeeet du Tinis vad jag skulle göra om jag var dig; nu när du bestämt dig för att inte väga dig? För det första tycker jag att det låter klokt - för mig var det såååå avstressande att INTE väga mig - hela min verklighetsuppfattning hade då varit beroende av några trista sketna siffror som en våg visade.. nej nej .... jag lovar - man SER ju när man är klar - man känner det i kroppen - lite på dina ögon och din kropp - den talar om när det är "rätt vikt" - själv hade jag - att alla veck på ryggen etc skulle helt försvinna - sen skulle jag vara nöjd... hälsosamt o bra! :)
Jag skulle istället ta ett foto i helfigur tex varje vecka som du kurar/ eller var 14 dag etc och du behöver ju inte visa de bilderna på bloggen - men det blir som ett slags visuellt (synligt) bevis att kroppen verkligen minskar och att man går "åt rätt håll" - ångrar att jag inte tog en bild tex en gång i veckan - då hade man ju sett förvandligen...
Viktigt att man tar bilden från samma vinkel dock - då man inte ibland tar tex en närbild och ibland en avståndsbild - det kan vara missvisande eller svårt att se/urskilja framstegen ... nej försök att ta med ungefär samma avstånd eller posè varje gång - då "ser man lättare resultaten - och förvandlingen - e mitt tips! ;) :)
Sedan skulle ett intressant konstprojekt vara att se hela den dynamiska processen som ditt fysika/mentala jag genomgår just nu - hur ständigt föränderlig världen/tingen och man själv är - genom att ta en bild- tex en asniktsbild varje dag genom kuren - man märker ju att ngt sker med ens psyke - men genom att ta "bilder" på sig själv i processen kan göra att man får "syn" på nya saker - kankse inte bara visuella skillnader utan kankse att det händer ngt med uppsynen eller blicken - utstrålningen/självkänslan? Hur ser förvandlingen ut - hur artar den sig - vilken form antar den?
Ha ha.. tycker du jag e flummig nu ? Ja det kanske jag är men det skulle vara ett himla spännande "konstnärligt" undersökningsprojekt - tycker i alla fall jag.... :)
Skulle kankse platsa på de "finare salongerna" - en utställning som kanske skulle dra massa folk!?! :)
Frågeställningar som man skulle kunna reflektera över är - hur själen/ och kroppen förhåller sig till varandra - på vilket sätt är de beroende av varandra och på vilket sätt tar de ibland avstamp från varandra? Som tex när man självmant bestämmer sig för att bemästra kroppen och skulptera om dess form - som innebär att man på ett sätt kämpar emot kroppens "egna intressen"- dvs den blir ju "rädd o slår larm" om att den är hungrig/sugen etc. etc. - hur man då i själen liksom tar avstamp från det kroppen ropar efter...
bla bla bla jag kankse skall börja fixa i ordning mig nu för kvällen - då vi är bortbjudna ikväll -
Stor kram från Skenet - jag tycker att du är superduktig o roligt att du o jag inspirerar andra människor till att ALLT är möjligt o att man skall "våga och vinna" - liksom!
Du inspirerar mig och många Tina - bär det med dig!
:) :) :)
Hej vännen!
Vad glad jag blir av dina rader - igen;)
Nu är ju inte jag så konstnärligt lagd, så det där undersökningsprojektet tror jag att jag avstår i från:) Men att ta en helkroppsbild regelbundet tror jag på och kommer att göra - ska anlita min kära konsulent till det;)
Tycker att var tredje vecka kunde vara lagom...Får se om jag rentav lägger ut dem i bloggen - alla har ju sett mig redan, haha!
Kram på dig!
Skicka en kommentar