Ja idag har varit en mycket trevlig dag! Har varit hos vänner- ett par - och fikat. Jag har inte berättat om min cambrigekur för varken någon av dessa två. Däremot berättade min sambo om att jag inte druckit alkohol på några veckor nu och då var jag ju tvungen och berätta om mitt förhållande till denna härliga nervgiftsdryck. Det kändes skönt att berätta för sin omgivning om sitt problem. DÅ vet de om detta faktum i framtiden. :)
Men det var ingen heller som kollade konstigt på mig eller snett- när jag tackade nej till godis och mat. Jag smuttade på en kopp med earl grey -utan mjölk givetvis -och det gick hur bra som helst. Det var så himla trevligt- sedan bar det av in till city då min vuxna sambo (33år) skulle handla ett nytt TV-spel ;) :)- men det var så fullt i affären av små pojkar i 10-15 år att vi fick gå därifrån... he he...
Sedan hände något storartat - igen-, min sambo vill gå till systembolaget och handla två öl tills ikväll(fredagsmys) och en flaska champange till nyår- och jag följer med i denna vanligtvis mycket "laddade" affär- för mig- men döm till min förvåning- jag är inte ett dugg sugen eller blir orolig i själen när jag är där inne!!!?? :) :) :) Ojojoj det var första gången!
Kankse sockerbegäret börjar att lägga sig? Det vågar jag ju inte vara säker på - men det ÄR ett framsteg! Det kändes så skönt på något sätt- att inte känna ngn laddning inför alkoholen..... WOW säger jag... helt förundrad och glad naturligtvis...
Sedan skulle ju älsklingen ha massa godsaker till ölen och vinet - (som han också handlade en halvflaska utav)- så då begav vi oss mot saluhallar med en massa delikatesser- men tror ni att Skenet tycket att det var jobbigt? Nej! ;) :) - Och det är helt "sjukt" att det går så lätt fortfarande efter 20 dagar... men men men.... man får vara tacksam de dagar man vaknar upp och allt går lätt och man är glad, för det finns sannerligen dagar då det inte är så himla sprudlande.
Man kan ju inte direkt räkna med att man skall vara glad varje dag som man går på ren kur- det är precis som förut- bara det att oftast är man glad och uppåt- kanske beror det på att man har fokus mot någonting.
Jag älskar verkligen att ha "projekt" igång- när jag väl har bestämt mig, oavsett om det handlar om att springa ett marathon, komma in på en högskola etc. Många saker går om man vill! Man behöver inte vara så jäkla duktig eller äppelkäck- det är bara att fråga sig själv- vad vill jag- vad skulle jag vilja kunna... vilka förmågor skulle jag vilja ha? :)
Tex. jag ville så gärna lära mig att teckna för några år sedan- och det såg inge vidare ut- så gick bestämde jag mig, nu ska jag bli BRA på att teckna för jag vill det- först gick jag en lärarledd kurs men den tog ju slut så då tecknade jag efter eget bevåg- så övade jag och tecknade varje dag i ett års tid och det är roligt - för jag har sparat teckningshögen- och jag kan liksom "se utvecklingen... Man får inte vara så hård mot sig själv i början, utan mer öppen för möjlig utveckling..... se sin potential :)
Det här tror jag går att omsätta till vad som helst; tex bantning- man kankse inte är vidare "bra på det i början, det har jag aldrig varit- man kankse lätt tappar motivationen och ger upp- men jag tror oerhört på att man kan träna upp sin motivation och det kankse är något man kankse aktivt behöver arbeta med -- varje dag-- för när nyhetens behag lägger sig- jag då behöver man någonting annat som kan inspirera. Fast med CK är det så lätt för resultaten kommer ju + det viktigaste- är att man mår så förträffligt BRA.
Ojojoj det här liknar långa filosofiska samtal jag har för mig själv... he he...
Hur laddar ni andra upp för era kurer som startar i dagarna??? :) :)
Kram på er och ha en supermysig fredagkväll!
Skenet
Ojojoj här är lovsångens land ikväll tror jag - hihihihiii....
2007-12-28
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oj, Oj, Oj Vad DUKTIG du varit idag som varit på systemet och saluhallarna och FIXAT DET utan problem....
Själv har jag dessvärre problem med mitt ätande - Det ställde till med panik och överätande i går och idag.....Negativa känslor kring mat och ätande ploppar fram och det känns inte bra att äta mat - Känns som nått fult och förbjudet för mig....Så jag har verkligen att jobba med framöver....
Kram
Hej Tina gumman!! Jag vill ju gärna vara din stöttande och supportande CK vän och därför nu kommer jag ange några möjliga alternativ och tankar till varför det blir så här! Jag har ju gjort precis samma sak en himla massa oräkneliga ggr under mitt liv- dvs överätit i olika sitationer... hoppas att någon tanke kanske sår ett frö till att förstå sig själv lite bättre - eller så gör det - det absolut inte. :)
Jag tror verkligen att det är "lätt hänt" att sätta igång att överäta när man "äntligen" får tillåtelse efter flera veckors kurande att få stoppa ngt annat än pulver i munnen igen. Döm dig inte för hårt för detta feltramp. FÖrsök istället att fundera ut Varför gör du "om" det här misstaget? Är det pga av deppighet? eller att kroppen säger ifrån rent fysiskt-att gå på ren kur? ÄR det pga av tristess och årstiden/vädret/juletider etc?
Du kankse behöver ett avbrott för att hämta ny kraft? Eller så gör du det inte? Hur känns det där innerst inne med bantningsprojektet? Vad tror du är rätt för dig just nu- om du skulle strunta i alla expertkommentarer?
Det kankse beror på hur det ser ut runtomkring dig- en sorg för att du inte får ha din älskade dotter hemma så mycket som du skulle vilja?
Ja det kan vara en massa orsaker- jag tror dock att man böjar anamma andra beteenden (som tex att börja överäta) pga att sinnet/själen/kroppen hela ditt väsen- försöker säga något till dig som du tyder till att överäta? Man tar autobahn som Caroline på Viktklubben skulle kankse säga ;)
Eller är det enbart en kemisk reaktion som sätter igång när du åt proteinet och det utlöste att du började äta mer?
Vad var det som utlöste det hela egentligen?
Det här är frågor som jag skulle försöka ställa till mig själv- för att försöka "förstå mig på mig själv och mitt beteende"
Jag har överätit själv tusen ggr tidigare när jag gått på kur- så jag försöker inte "veta bäst" eller vara någon "förstå sig påare" :)
Du är för mig fortfarande den stora IDOLEN Tina! Fundera på vad, varför du tog till det här beteendet igen- ta det lugnt- stressa inte- känn efter och sedan- när du funderat klart- kan ta 5 min eller 1 månad etc...- då kanske du själv "känner" på riktigt innuti kroppen och anden- att det här- Ja det är rätt sätt för JUST MIG!
...kan det vara såhär att någonstans under viktresan kommer man till platåer? Nu har du din platå- du har gjort ett fantastiskt jobb hitills- nu går jag bara till mig själv- alltid när jag kommer till en slags nedre gräns - och fast jag har ett x antal kilo kvar till målvikt- så händer det något med mitt psyke som gör att jag har börjat "sacka efter"- för att någonstans så börjar jag ändå djupt därinne bli lite halvnöjd med mig själv och utseende- nöjd kankse är fel ord- men att det har kännts okej. När jag har vägt mkt mer/som mest- har jag blivit nästan som "äcklad" av mig själv- medans då när jag kommer till platån känner att det är någonstans "okej"....
- kan det ligga någon sådan problematik och gro där under ytan?
Ja det här var bara sågra små tankar från mig... hoppas det kan hjälpa - och du vet att jag stöttar och förstår dig till TUSEN! "Viktminskningens komplexa problematik..." eller hur var det nu ... hihi ;) :) :) STORA VARMA kramen till dig GUMMAN! DU kommer att få rätt beslut till dig!
Gomorron Skenet!
Har just ätit min frukost - Stekt fisk, en skinkbit och att par skivor ost....Sammanlagt 130 gram...Det lick bättre att äta lite långsammare idag och det kändes inte fullt så skammligt att äta mat över huvudtaget - Ingen PANIK....Men desto mer tankar i skallen: Gör jag rätt? vill jag det här......mm. Försöker hitta svaren på dem så småningom....Skrev ett långt inlägg i forumet "Beroenden i Fokus" som finns som länk på min sida - Ett bra ställe om man som jag är beroende av socker till exempel....Men det finns även alkoholberoenden där...
Jag ska nog fixa komikurandet nu, för det är det jag vill....
Jag har anmält mig till en kurs inom psykiatrin, som heter En Meningsfull Dag / Kost som utgår från en arbetsbok med 11 kurstillfällen....
Kram
Hej Tina!
Vad härligt och roligt att höra att det gick bättre idag- jag tror att du kommer att klara upptrappningen jättebra- ta det bara lugnt- mat ÄR inge FARLIGT (i rätta mängderna naturligtvis). Njut av det protinet du får äta och dina ck-påsar- det skulle jag ha gjort om jag var i din situation- :)
Själv har jag ju "bara" klarat av 21 dagar- än så länge- så för mig dröjer det innan upptrappning ens e på tal om, men det kommer säkert att bli en stor utmaning- men som sagt- jag tror att om vi fortsätter att bara ta det lugnt- en dag i taget och att känslorna inte får ta över- som är kopplat till överätande. Det kommer att gå superdjuperbra och jag är din CK vän och stöttare fortfarande naturligtvis och kommer att fortsätta följa din resa Idolen!!!
:) :)
Jag skall kolla in den där sidan; jag är ju både beroende av socker och alkhol och överätning- gud vilket charmtroll man låter som hihihiiii
Kram skenet
Skicka en kommentar