7.e dagen Lördag kväll

Är ensam hemma för tillfället. Valde själv att inte följa med på födelsedagskalaset. Vill inte utsätta mig själv för onödiga frestelser och trugande- inte en lördag. Det gör nog inte så mycket att jag inte dök upp på kalaset då det är min sambos "vänner". Jag får lov att vara lite osocial nu- detta är bara en kort period i mitt liv. Jag har haft det hur bra som helst här hemma i min ensamhet; legat och läst på soffan, druckit varmt vatten och lyssnat på favoritmusik...man kan ju ha det värre! Längre in i kuren kanske jag känner mig så "stark" och full av självförtroende att jag fixar cambridge även om det bara dignar av frestelser och trugningar runtomkring mig...
Klockan börjar närma sig åtta tiden på kvällen och jag har fortfarande en påse kvar att ta idag! :)

Var inne i city och handlade 4 pocketböcker; oj vad mycket människor det var som handlade i affärerna! Det tog låååång tid att ta sig fram. Julhandeln är verkligen kaotisk och stressande!
Än så länge har det känts riktigt bra idag! Jag känner mig glad för det! Wow Skenet klarar utav en lördagkvöll utan mat och vin/cider/godis! När jag gick till tunnelbanan tänkte jag; det här gången ska jag jäklar mig klara utav det- jag kan - jag vill och jag ska klara utav det den här gången. Om man säger det med känsla så känner man sig faktiskt vid bättre mod. :)

Jo appropå pocketböcker så handlade jag en bok i viktminskningtematik och dess problematik; Jenny Dahlbergs bok "När jag fyller 30 ska jag vara smal". Hon skrev ju tidigare en bok som hette "Tjock" - som handlar om hur det är att vara TJOCK och stolt över det i dagens utséendefixerade Sverige, som hon själv uttrycker det.
Har inte läst hennes första bok men nu i den andra boken (den som jag köpte) så bestämmer hon sig trots allt för att gå ned i vikt.

Jag fastnade för boken av två andledningar; dels för att jag själv som bekannt håller på med en viktminskningskur och dels för att titeln stämmer så bra in på mig just nu; jag har ju också som mål att "vara smal/slank på min 30-års dag".
Tills dess är det ju väldigt långt kvar (i slutet av Oktober) men jag vill ju självklart nå mitt mål innan marathon. Med ren kur kommer det att gå fort och vara effektivt.
Jag ser fram emot att veckorna kommer att gå lättare och lättare - som Idolen Tina säger! Efter tio veckor ska det visst gå av sig själv! Låter ju helt underbart!

Idag har jag en härlig inställning till hela det här projektet rent mentalt; det känns som om jag skulle kunna leva under de här förhållanderna länge, länge. Jag saknar inte alkoholen, jag känner mig så energisk och mentalt mycket lättare i sinnet. Det känns som om jag orkar ta itu med saker på ett helt annat sätt utan att mentala spärrar sätter in! Magiskt nästan! :) :)

Denna morgon/fm har jag dammsugit hela lägenheten/skurat av lister/fönsterlister/skurat alla golven/dammat/rensat garderoben och sorterat kläder. Sådant som jag drog mig för i det längsta förut. Det kändes så trist. NU känns det lätt och nästan roligt. Skönt att komma hem och det är skinande rent i hela lägenheten- det doftar såpa och blomsterängar...
Huden blir ju också väldig fin av allt vatten man dricker! Härligt när man börjar se att man "minskar i storlek också". Känner i o för sig att någonting har börjat hända i kroppen såklart, det känns lättare att röra sig. Kläderna spänner inte år lika mycket. Men jag går mest runt i sköna fleccemyskläder -

Hoppas ni har det fint mina duktiga Cambridgekurkollegor och KÄMPAR! Ha en underbar kväll med massa tee/mys och bra film/böcker/musik/konst eller vad det nu är!

Ps. syrran berättade om en dokumentär hon sett på Discovery där det var en överlevandsgalning/äventyrare som hade gått på Sydpoolen/Nordpollen flera dagar och levt på enbart ingenting- typ snö.
- Tänk vad bra jag har det här med tre påsar per dag med fullvärdig näring, en varm nystädad lägenhet med alla möjliga bekvämligheter (varmt vatten, el, tv, säng, täcken, fleecekläder osv.)
;)
kramar på Er! Hej hej